Om att maximera sitt CV

(Jag har redan twittrat om detta, så för er som följer mig på twitter, ni får tyvärr läsa vissa saker två gånger. Men i ett blogginlägg så kan man ju brodera ut lite mer).

Det finns en trend i samhället som jag ogillar skarpt och som gör mig…oroad. Eller samhället och samhället, när jag skriver samhället menar jag ju den bit av samhället jag ser. Och den kanske inte är representativ för alla. Det handlar om att maximera sitt CV, och att det från vissa hålla nästan uppmuntras att man ska lägga upp sitt liv utifrån vad som ser snyggt ut på CV:t. Det vill säga man ska Karriärplanera. Bygg ditt eget personliga varumärke. Lär dig twittra på rätt sätt. Maximera din träffar på google.

Låt mig ta några exempel.
Under min tid på grundutbildningen hade vi en arbetsmarknadsdag, och en nutrionist med några år på nacken i arbetslivet skulle tala. Hennes föredrag var mycket intressant men som avslutning säger hon såhär:

Och så kom ihåg att umgås med era kursare, för det är de som kommer att ge er jobb i framtiden.
Ja, jag förstår vad hon menade. Jobb fås ofta via kontakter. Och även om jobbet kanske inte direkt fås via kontakter så kan det vara en fördel ifall personen som ska sitta och läsa igenom hundra ansökningsbrev med tillhörande CV plötsligt ser ett bekant namn i högen. Det kan också vara en bra påminnelse för alla personer, oavsett kön, som lider av så kallat duktig-flicka-syndrom att inse att höga betyg kanske inte är allt, och att det tvärtom kan löna sig att leva efter mottot det finns omtentor, men det finns inga omfester. Men visst låter det hemskt? Du ska inte umgås med dina kursare för att de är sköna personer, för att det är viktigt att koppla av, för att det är viktigt att ha vänner. Du ska umgås med dina kursare för att det är de som kommer att ge dig jobb i framtiden.

Ett annat exempel, också från grundutbildningen var det här med studentengagemang. Vi blev tipsade av studievägledare, av sådana som var aktiva inom kår och dylikt att det var så bra att ha ett engagemang vid sidan av, för det ser så bra ut på CV:t. Och så ger det nyttiga kontakter.  Jaha, och där satt jag och hade tänkt engagera mig i biologiska ämnesrådet, BÄR för att kunna påverka min utbildning. Jag ska också säga att jag inte på något vis är oskyldig i att sprida de här idéerna. När jag var aktiv i BÄR satt jag och gjorde reklamlappar, med en klump i magen visserligen, om att det var så bra att engagera sig i BÄR för man fick nyttiga kontakter, och så såg det bra ut på CV:t. Och visst det funkade. Vi fick dit folk. Min gissning är att det funkade betydligt bättre än om vi istället kört på parollen Gå med i BÄR och påverka din utbildning. Jag ska också säga att de som kom och engagerade sig inte var dåliga på något sätt, de flesta samtliga var otroligt ambitiösa, gjorde ett bra jobb och vi hade väldigt kul ihop. Men är det bara jag, eller känns det inte bra sorgligt när det främsta argumentet för ett engagemang i kåren/dylika aktiviteter inte är att man vill förbättra villkoren för studenter utan för att få till ett schysst CV?

Nyligen så läste jag att många människor har börjat skriva upp vilka lopp de sprungit, och på vilken tid på CV:t. Okej, än en gång jag kan förstå tanken. Att visa att man kan ta sig för att träna inför och springa ett lopp tyder ju på målmedvetenhet men vad sjutton, ska jag inte ens få TRÄNA ifred nu?
Ett annat exempel var att lärosätet jag huserar ordnade en kurs i hur man bäst använder twitter för att bygga upp sitt personliga varumärke och skaffa kontakter. Som jag sagt ungefär hundra gånger vid det här laget så förstår jag tanken, men ska jag inte få ha twitter ifred heller? Alltså, jag tänker fortsätta twittra som privatperson, jag tänker fortsätta twittra om förutom politik (hu så hemskt, ta ställning politiskt! Vem vet vad en framtida arbetsgivare tänker om det), bajsskämt, städning av badrum osv (ni kan se själva till höger). Samma sak med Facebook.

Relaterat till ämnet är för övrigt att jag är så trött så jag kan spy på allt prat om ”karriärcoaching” ”karriärplanering” osv. Ja, okej återigen jag kan förstå att vill man nå framgång i arbetslivet så kan det vara viktigt att planera och välja strategiskt (inte minst inom forskning), men i dagens samhälle så känns det nästan som att allt prat om ”karriärplanering” skymmer det som borde vara viktigt för att göra karriär; nämligen att vara jäkligt skicklig på det du gör! Om vi tar forskning som exempel igen; ja, planering är viktigt, men är du inte skicklig på det du gör och kan få fram resultat så kan du planera till du blir blå i ansiktet.

Fortfarande seg på att svara på kommentarer. Ursäkta. Jag läser och begrundar, jag lovar.

Det här inlägget postades i Nyhetskommentarer, Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om att maximera sitt CV

  1. sanne skriver:

    Jag var engagerad i Biologernas sexmästeri, förkortat Bisex. Jag kan ju säga att jag inte gjorde det för att det skulle se snyggt ut i CV:t utan för att det var kul att fixa fester.

  2. nastybyte skriver:

    Precis, vart man än vänder sig nuförtiden möts man av budskapet att man ska framhäva sig själv, våga ta plats, vara med i ”tävlingen”. Säkert kul om man är en såndäringa ”tävlingsmänniska”, men själv tillhör jag den kategori som hade gummistövlar på mig dagen då vi hade fotbollsturnering i lågstadiet. Hur det står till med saker som faktisk kompetens eller engagemang och intresse för det man gör lär de väl upptäcka förr eller senare när rekryteringen väl är genomförd…haha.

Kommentarsfältet är stängt.