Forskning och politik

Hej allesammans!
Idag ska vi få lära oss hur man skriver en debattartikel om forskningspolitik! Innan vi börjar vill jag göra klart att dessa tips fungerar oavsett din ideologiska hemvist. Alltså, det funkar lika bra om du är moderat (eller ännu mer höger) som om du är vänsterpartist (eller ännu mer vänster). Det braiga är för övrigt att de här tipsen också fungerar ifall du ska delta i en muntlig debatt om forskningspolitiken. Se till att några eller samtliga punkter nedan finns med i ditt anförande så är saken biff!
Okej, då kör vi! Artikeln ska innehålla följande punkter:

1)Vi måste satsa på forskning
2) Forskning är viktigt för Sverige välstånd
3) Vi ska satsa på de bästa forskarna. OBS! Motivera INTE vilka forskare som ni anser vara de bästa, eller hur dessa ska särskiljas från de övriga
4)Stratergiska satsningar. OBS! Motivera INTE varför strategisk satsningar är bra
5)” Sverige ska få Nobelpris, inte bara dela ut dem” OBS! Motivera INTE varför just det här med Nobelpris är ett sådant viktigt mål. Förklara inte heller eventuella samband mellan trendiga sats…eh STRATEGISKA satsningar och Nobelpris
6) Som avslutning: Släng in någon floskel om att möta nya utmaningar i det globala samhället. Få gärna in något om miljöförstöring också.

Klart!

Detta inlägg kom sig inte av någon speciell artikel eller debatt. Det kom sig av en irritation som byggts upp under lång tid. Titeln på bloggen är ju feminism, forskning, feminism. Det har ju blivit en hel del av den första och den sista varan, och lite skeptisism har jag också lyckats slänga in i blandningen. Så värst mycket forskningspolitik har det dock inte blivit, till min egen stora förtret. Av förklarliga skäl ligger ämnet forskningspolitik mig varmt om hjärtat och anledningen till att jag inte bloggat om det är inte att jag inte bryr mig. Under tiden jag har drivit bloggen har jag gått på flertalet debatter och läst ännu fler debattartiklar och varje gång har jag tänkt blogga om det. Och varje gång har jag bara suttit efteråt och inte vetat vad jag ska skriva, för att jag har en känsla av att inget egentligen blev sagt. Som jag skrev i inlägget om hen så finns det diskussioner som nästan per definition går överstyr och där alla inblandade har så starka känslor och åsikter. Och sedan finns det diskussioner som är precis tvärtom. Som har alla förutsättningar för att bli heta, men som aldrig kommer igång. Forskningspolitik är en sådan. Varenda gång, och jag menar verkligen varenda gång, jag har varit på en forskningspolitisk debatt eller läst en artikel om forskningspolitik så känner jag efteråt att inget egentligen blev sagt förutom ovan nämnda flosker. Och jag är så trött på det. Jag är så dödligt trött på folk bara kan häva ur sig saker som Vi ska satsa på de bästa forskarna utan att motivera på vilka grunder detta ska bedömas eller varför strategiska satsningar är så bra. Jag önskar mig verkligen en forskningspolitisk debatt där man uttrycker sig konkret och där skillnaderna mellan partierna kommer fram på ett adekvat sätt. Där olika partier och organisationer uttrycker sig i klartext om vad man tycker och varför, vad som funkar och vad som inte funkar och vad man vill förändra och varför.

Det här inlägget postades i Politik, Utbildningspolitk och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Forskning och politik

  1. Christine skriver:

    Ursäkta, men jag förstår verkligen inte vad detta hade med inlägget att göra?

    Detta var från början svaret på en kommentar från en person som skrev att hen aldrig mycket av forskning med vetenskapliga metoder kring genus och feminism utan bara en jakt på att hitta bevis för redan färdiga svar. Då personen ifråga inte visade sig vara intresserad av något vettigare meningsutbyte utan bara att komma med personangrepp så är kommentaren raderad och personen förhindrad att kommentera igen

  2. Annika skriver:

    Hear, hear.
    Floskler har vi fått nog av.

Kommentarsfältet är stängt.