Om biologiska könsskillnader (eller Jag är inte rädd för Resultatet jag är rädd för Diskussionen)

Med anledning av diskussionerna kring Annica Dahlström och kring ordet hen skulle jag vilja återkomma lite till det här med biologiska könsskillnader och hur feminister ofta förhåller sig till dem. 
Jag vill inleda med att säga jag själv är biolog. Molekylärbiolog visserligen, men jag har ändå studerat andra inriktningar inom biologin, som fysiologi, botanik, ekologi och etologi. Jag älskar biologi. Jag älskar molekylärbiologi, och i synnerhet DNA-proteininteraktioner så mycket att jag som bekant studerat det på heltid under flera år. Vi människor föds inte som blanka blad och jag är övertygad om att det finns fler biologiska skillnader mellan grupperna kvinnor och gruppen män, än de rent uppenbara.  (Här är en intressant DN-artikel.) OBS! Jag vill dock tydliggöra redan här att jag talar om gruppnivå och att det i vilket fall rör sig om mycket små skillnader! Ett exempel är att det verkar vara helt klart att vi föds med en viss könsidentitet som inte låter sig ändras på utifrån omgivningen (visserligen kan könsidentiteten kan fluktuera under livet hos vissa personer, men denna fluktuation verkar inte heller uppstå utifrån strikt miljömässiga faktorer). I de fall då en person som barn mot sin vilja (jag pratar alltså inte om transsexuella barn här) opererats om till det motsatta könet har det ju slutat i total katastrof.

Jag tycker att det är viktigt att feminister vågar prata om biologi. Av flera orsaker. En är att om vi inte heller vågar prata om det som skiljer män och kvinnor biologiskt åt riskerar vi också att förhindra forskning kring hur olika sjukdomar påverkar kvinnor respektive män, eller ifall en viss operationsmetod passar kvinnor bättre än män. Nu hittar jag ju delvis på straw-feminister här, eftersom det ju är feminister som faktiskt talat om hur viktigt det är att läkemedel etc. också testas på kvinnor. Däremot så fanns det i ett nummer av Feministiskt Perspektiv (nej, givetvis orkar jag inte gräva fram källan) en intervju med en feministisk läkare som sa att hon ibland kunde uppleva ett visst motstånd från vissa queerfeminister när hon talade om vilka operationsmetoder som funkade bäst för män respektive kvinnor. En annan är att förnekelse av biologiska effekter kan leda till mer förtryck. Den fientligthet mot transpersoner som tyvärr har existerat och än idag existerar inom vissa delar av feminismen kommer också från oviljan att erkänna att det finns någon som helst medfödd komponent när det gäller hur vi upplever oss själva och vilket kön vi tillhör.
Och ändå. Ändå kan jag inte tycka annat än att feministers motvilja att prata biologiska skillnader är rationell. För problemet med studier som visar på skillnader, om än mycket små, mellan grupperna kvinnor och män är att resultatet sedan alltför oftast används för att förstärka de maktförhållanden och  de förutfattade meningar som finns! Att gruppen män eller gruppen kvinnor har en viss biologisk fördel/nackdel på ett visst plan har använts som argument för att samhället ska fortsätta att se ut på ett visst sätt.

För att konkretisera lite: Om vi återvänder till Dahlström så skulle vi för en sekund kunna låtsas om att hon hade rätt i att pappor är ”farligare” för sin barn än mammor. Till exempel att män inte lika instinktivt greppar barnets vilja och behov eller har ett handikapp i mindre känsliga finertoppar. Vi låtsas som att detta nu är bevisat bortom allt rimiligt tvivel. Men vilka slutsatser drar vi av det? Dahlström själv menade ju att detta innebar att det var mamman som skulle ta hela föräldraledigheten och om hon inte kunde så var det bättre med mormor, farmor eller tom med barnflicka än att pappan hjälpte till. Med andra ord, på grund av biologin skulle kvinnor passa barn och män vara ute i arbetslivet (jag hårddrar här givetvis). Men hade man inte lika gärna kunnat säga tvärtomt? Att på grund av ett biologiskt handikapp är det desto viktigare att pappan är med och tar hand om barnet redan från början så att han lär sig ordentligt? Eller kanske vi skulle fundera över hur vi uppfostrar våra söner, och vara extra noggrana med att lära pojkar redan från början hur de ska läsa av andra människor och deras behov? Kanske återinföra ämnet barnkunskap, men enbart för killar? I mina ögon är detta inte orimliga slutsatser att dra, framförallt om vi anser det önskvärt att barnet får en god kontakt med alla föräldrar från första början. Men problemet är, att de kommer inte att dras i första taget! De slutsatser som jag är rädd kommer dras är de som Dahlström drar, nämligen att status quo bör bevaras!

Detta riskeras också att användas på individnivå och som argument mot att enskilda personer ska få leva det liv de önskar, eller tom som argument för att det skulle vara något fel på en person. ”Jaha, lille Nisse vill leka med dockor, det måste vara något fel” ”Anna, lägg bort brandbilen, tittar vilken fin Barbie jag har här” ”Ferdinand, varför leker inte du med de andra små tjurarna, och stångas du med? Du kanske behöver lite testosterontillskott?” Och visst, botemedlet mot detta är ju inte att förneka skillnader på gruppnivå utan istället betona att detta gäller just grupper (vilket jag själv gör i inlägget). Men problemet är att jag är rädd att detta inte kommer ske, och just därför blir jag, så sann biolog jag är, försiktig med att prata om könsskillnader överhuvudtaget.

Biologin har också använts, och används, som argument mot kvinnors rättigheter. Ett exempel är det här med mens. Att kvinnor kan må psykiskt dåligt veckan innan mens har använts som argument för att kvinnor är för känslosamma för att kunna fatta beslut, och därför bör de hållas borta från saker som att rösta eller beblanda sig med politik. Det används också i nutid för att nedvärdera kvinnors ilska, och när kvinnor säger ifrån. ”Höhö, har de mens eller”. Detta har tyvärr lett till att en del (Obs! långt ifrån alla! Obs!) feminister har varit försiktiga med att prata om kvinnors besvär, och i värsta fall rent ut förneka att de finns annat som en socialt konstruerad biprodukt av patriarkatet. Men här är ett typexempel på att vi måste våga prata om biologi och hur hormoner och annat påverkar. Visst, när det gäller lättare former av PMS kan jag absolut köpa att lite extra behov av att säga ifrån blir ett problem bara i ett samhälle där kvinnor förväntas vara till lags och möta andras behov 24/7. Jag kan också köpa att mensproblem kan förvärras i ett samhälle där mens ses som något skamligt och något att till varje pris gömma undan. Men det finns också besvär som blir till ett problem även i Gudrun Schymans utopiska Egalia. Som extrem menssmärta, extrema humörsväningningar, depression och självmordstankar.
Mäns (påstådda) biologi har också använts som argument mot kvinnor. Vi har alla hört att kvinnor ska täcka sig (även om det varierat till vilken grad. I vissa länder är burka ett måste, i andra är det mesta okej, bara man lämnar minikjolen hemma) för att inte män ska lockas våldta dom. I boken A Natural History of Rape argumenterar biologen Randy Thornhill och antropologen Craig T. Palmer för att våldtäkt ska ses som något naturligt för män, och en biprodukt av evolutionen. Eftersom kvinnors hormoner använts som argument för att kvinnor inte ska få tex.rösta eller utbilda sig hade man ju kunnat tro att författarna därefter argumenterade för att män inte ska få, typ, vistas ute utan koppel eller förbjudas inneha yrken som tex. läkare (där man riskerar att de nakna kvinnor) men deras slutsats blir istället att kvinnor ska undvika korta kjolar och urringad tröjor för att inte väcka männens omättliga drifter.
Alltså: När kvinnor är styrda av hormoner används det som argument mot kvinnor. När män beskrivs som hormonstyrda så används det som argument mot kvinnor (har skrivit mer om detta här, och läs det om du inte redan gjort det för det är riktigt bra! /Skryt)

Så för att avsluta skulle jag vilja säga två saker. Det första är att förutom skillnader mellan kvinnor och män skulle jag även tycka att det vore intressant att även titta på skillnader mellan andra grupper. Tex. högerhänta -vänsterhänta. Eller varför inte rödhåriga-brunhåriga? Det andra är att jag är inte rädd för att prata biologi. Jag är inte heller rädd eller för resultat som visar på biologiska skillnader mellan grupperna kvinnor och män -som biolog kan jag tom tycka att det är intressant! Det jag är är rädd för är de slutsatser som följer utifrån dessa resultat! Kort sagt: Jag är inte rädd för resultaten, jag är rädd för diskussionen.

Ps. På grund av ett hektiskt liv IRL är jag för tillfället EXTREMT seg när det gäller att svara på kommentarer…De kommentarer som faller inom ramen för kommentarer jag vill se på bloggen kommer givetvis släppas igenom, men tyvärr kan svaret dröja. Fräckt, jag vet när jag postar om ett ämne som riskerar att röra upp känslor

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Om biologiska könsskillnader (eller Jag är inte rädd för Resultatet jag är rädd för Diskussionen)

  1. Visselpaj skriver:

    Kan hålla med dig om att jag inte är rädd för resultaten (är ju ett intressant ämne!), utan för diskussionen om dem, där mycket används på ett överdrivet och osakligt sätt som ett slagträ för folk när de vill hävda sina ålderdomliga tankar om kön.

    • Christine skriver:

      Ha, du sammanfattade mitt as-långa inlägg på bara ett par rader =)
      Skulle för övrigt ha skrivit mer om det där hur små skillnader tenderar att överdrivas, men det får bli i annat inlägg

  2. Visselpaj skriver:

    Föresten, om du nån gång skulle ha tid, får du hemskt gärna tipsa mig om nån bok som lär ut de grunder i naturvetenskapligt tänkande man kan behöva kunna för att kunna studera och dra rimliga slutsatser från undersökningar/forskarrapporer odyl om biologiska könsskillnader. Är inte ett dugg intresserad av biologi i sig – till skillnad från dig – men vore hemskt kul att kunna lära sig lite mer om vilka skillnader mellan könen som är bevisade/undersökta.
    Så lästips är välkomna, men om du inte har tid eller kommer inte på nåt, så är det helt ok såklart =)

    • Christine skriver:

      Jag har inte glömt den här kommentaren, bara inte haft tid att svara. Tyvärr har jag inte kommit på någon sådan bok, men jag lovar att jag ska fundera vidare och återkomma i saken. Från det du beskriver i dina blogginlägg så tycker jag att den bok du läser verkar i alla fall vara en liten början.
      När det gäller vissa bitar inom naturvetenskapen (kanske är så inom samhällsvetenskap också) så tycker jag dessutom att det är svårt för någon som inte är speciellt insatt att avgöra ifall studien är relevant eller inte, dvs. det krävs helt enkelt rätt mycket förkunskaper för att avgöra ifall en studie är vettig eller inte. Nu är jag bara lat och tar ett exempel från mitt eget fält, men när man undersöker de proteiner jag forskar på så finns det vissa metoder som fungerar mindre bra. Om man som lekperson skulle läsa några av de artiklar där de metoder som funkar mindre bra har använts så skulle man förmodligen inte reagera över resultaten, eftersom artikeln knappast skyltar med att den använda metoden inte är särskilt optimal. Men för en person som är insatt i fältet så vet man att ”jaha, de har använt [metoden ifråga], så här finns all anledning att fundera ett extra varv kring resultaten”. Så av den anledningen tycker jag också att det är svårt att komma på någon bok som lär ut grunderna, eftersom det i många fall känns som att det krävs mer än grunder om jag uttrycker mig så. Men som sagt, jag lovar att tänka vidare på saken!

      • Visselpaj skriver:

        Jo, jag kan tänka mig att det är himla svårt för en oinsatt att kunna förstå allt.

        • Christine skriver:

          Sedan beror det ju givetvis på vilken typ av studier det gäller också, och det finns ju givetvis tankar som kan vara bra att ha med sig i bakhuvudet när man läser dylika studier. Hehe, sedan jag läste din kommentar så har jag insett att om det inte finns en bok av det slag du efterfrågan så borde det göra det…Är nästan lockad att börja skriva alltså

    • Henrik Svensson skriver:

      Har inte läst den än (står i bokhyllan och väntar på att två andra böcker skall avslutas först) men Ben Goldacres ”Bad science” kanske kan vara något att kolla upp?

      Mvh
      Henrik

  3. monica skriver:

    jag spammar dig tydligen på alla fronter nu, men det här är en rätt kul artikel om psykologiska könsskillnader och hur stora eller små dom de facto är. http://wulv.uni-greifswald.de/2006_mw_forsch_gender/userdata/Hyde_2005.pdf

  4. Jon Klarström skriver:

    Jag läste för en tid sedan, genom skoluppgift, om de könsmässiga skillnaderna som sker på neurologisk nivå och de skillnader som finns mellan könen i hjärnan struktur. Där var det också understruket att individuella skillnader kunde finnas lite varstans på kartan, men att som grupp betraktad så kunde man se en skillnad.

    Det nämndes också att transexuella som genomgick hormonbehandling, för att bli kvinnor, genomgick en förändring i sina kognitiva mönster, alltså hjärnan började tänka på ett annat sätt.

    Så då är jag lite nyfiken på om du kan ge någon input på en sak som jag klurat på högst ovetenskapligt.

    Mänskliga embryon blir ju inte alltid självklart kille eller självklart tjej som slutprodukt utan det finns en grupp människor om hamnar lite mitt mellan stolarna. Också föds pojkar som uppvisar att de är tjejer trots ganska stark uppmuntran att vara sin könsidentitet som kille.

    Så jag antar alltså att hormoner styr lite hur vi utvecklar oss, dvs det gör oss till killar eller tjejer för det mesta. Men hur påverkar kemtekprodukterna i världen oss under fosterlivet? Som jag begripit det så har de i t.ex. Danmark som standardråd till gravida att undvika make-up under graviditeten, för att de ser Bisfenol A som en riskfaktor. Och genom att det inte finns någon märkning av vilka make-upprodukter som innehåller respektive inte innehåller Bisfenol A så tar man till försiktighetsprincipen. Som jag begripit det så går denna produkt ganska snabbt genom vårt system, men make-up brukar ju som bekant appliceras med ganska klocklik regelbundenhet.

    Bisfenol A, det jag känner till om det, uppfattas av kroppen som Östrogen. Det förekommer ju dessutom i allsköns produkter runt oss i våra vardagar. Lägg dessutom till alla andra faktorer i form av kemiska substanser som är godkända och individuellt godkända för vardagsbruk. Sannolikheten att något oförutsett sker är ju större än att det inte gör det så därav utgår jag att vi påverkas på sätt som mer och mer börjar uppmärksammas med flamskyddsmedel osv…

    Så om vår kropp tolkar många substanser som könshormon, borde ju det också kunna påverka fostret.

    Och skulle detta då kunna vara ett tänkbart scenario till varför en kille utvecklar de kognitiva förmågorna så som en tjej redan från start?

    • FumikoFem skriver:

      ”Det nämndes också att transexuella som genomgick hormonbehandling, för att bli kvinnor, genomgick en förändring i sina kognitiva mönster, alltså hjärnan började tänka på ett annat sätt.”

      Det där är tvärtemot vad som rapporteras av transsexuella kvinnor och män som genomgår hormonbehandling. Ingen av oss ändrar helt plötsligt personlighet eller börja tänka i banor vi aldrig tänkt förut. Jag har inte blivit lugnare som person med hormonbehandlingen. Det enda som kan ha hänt är att jag har lättare att bli känslosam (har dock alltid varit en känsloperson), lättare för att mitt humör hoppar upp och ner som en tok, samt att jag har börjar allt mer vilja ha barn. Men det sista har mer med ålder att göra än hormoner. Men jag är fortfarande den jag är.

      Men sedan ett halvår går jag på anti-depressiva, dom har ändrat mig mer än hormonerna någonsin kan göra.

  5. Ping: Lite bloggkärlek såhär på en måndag | One-way Communication

  6. Übereil skriver:

    Har du läst Delusion of Gender och vad tycker du, som forskare och naturvetare, isåfall om den? I boken tas i vissa kapitel upp vissa ifrågasättanden av studier som visar på psykologiska skillnader mellan könen, framför allt genom att visa hur lätt det är att manipulera bort skillnaderna. T ex så tas det upp studier som undersökt den Visuospartiala förmågan mellan könen, men gjort undersökningarna efter att man primat försökspersonerna på diverse saker och på så sätt eliminerat könskillnaderna i resultat (har för mig vissa kvinnor fick skriva om en man i förstaperson, vilket gjorde att de tänkte på sig som män medan de gjorde undersökningen och att det var allt som krävdes för att de skulle prestera lika bra som män).

    • Christine skriver:

      Jag håller på med Delusions of Gender just nu, och jag tycker mycket om den. Tanken är att jag ska skriva en mer utförlig recension av den på bloggen så småningom.Jag tycker att Cordelia Fine visar på ett mycket bra sätt hur tolkning av data överdrivs i de fall de visar på skillnader mellan män och kvinnor samt på de metodologiska brister som finns i många studier. Väldigt intressant att se kritik mot de studier som ofta hänvisas till i samhällsdebatten, som Baron-Cohens… Min främsta ”invänding” eller fundering är ifall det finns liknande kritik mot de studier som inte visar på några eller mycket små könsskillnader. Tex. ifall de studierna också är små eller om det fanns problem med metodiken.Det tycker jag att Fine är lite dålig på att diskutera..
      (Måste också bara nämna, eftersom du frågade mig som forskare och naturvetare att jag inte sysslar med vare sig könsskillnader eller hjärnforskning, så jag har lite svårt att svara som just forskare)

  7. Bra skrivet!
    en intressant aspekt på biologismen är just hur överanväntdet evolutionsbiologiska synsättet är inom just genusdiskussionen. Ett allmänt mål inom samhället är ju att andra biologiska skillnader inte skall verka som begränsande faktorer för individen (ett typxempel skulle väl vara hur vi nordbor flänger till Thailand trots vårt usla melanin), så varför skall rollerna regleras efter biologin just när det gäller könsfrågor?
    Om män är biologiskt olämpliga för föräldraledighet (vilket jag fortfarande anser ytterst obevisat) bör vi i (o)rimlighetens namn utestänga människor med små händer från kirurgyrken, vi med dåligt mattesinne kan lämpligtvis uteslutas från naturvetenskapliga utbildningar och barn med dåligt tonöra skall inte få gå gratis i musikskola.
    Kort sagt kompenserar samhället för betydligt större biologiska skillnader än de mellan könen, så varför i hela friden skall just könsskillnader tas till intäkt för ett segregationistiskt synsätt?

  8. Jonte skriver:

    Jag håller med dig, små skillnader på gruppnivå blir ofta uppförstorade och leder till stereotyper vilket drabbar alla människor som inte passar in. Därför är det inget vi ska prata om för mycket. Eftersom det inte säger något om individen är det ointressant i dom flesta fall.

    Men jag tror att den svenska feminismens ibland fanatiska förnekande av biologiska skillnader gör just att dessa skillnader hela tiden lyfts fram. När någon helt förnekar genomsnittsliga biologiska skillnader så bjuder man faktiskt in den frågan i debatten. Det är ganska kontraproduktivt om man som jag anser att de genomsnittsliga biologiska skillnader som existerar inte bör lyftas fram i onödan.

  9. Ping: Lite feministiska funderingar i min ensamhet « Feministbiblioteket

  10. Genusjuristen skriver:

    Vill också tacka för ett vettigt och välskrivet inlägg. Instämmer till fullo!

  11. Peter Adler skriver:

    Intressant. Svar till Radhusrationalist: men det är ändå viktigt att säga att det finns vissa statistiska skillnader på gruppnivå, om det är vetenskapligt belagt, för det betyder att statistiska utfall av många människors val kan hamna utanför 50-50 utan att det beror på tvång, fördomar eller könsmaktordning. Jag säger inte att det inte finns tvång, fördomar eller könsmaktordning som kan styra också, jag bara säger att icke-50-50 inte måste bero på dem utan också kan ha ”naturliga” orsaker.

  12. Andreas skriver:

    Man bör samtidigt komma ihåg att även mycket små skillnader i egenskaper kan ge upphov till ganska stora skillnader i statistiskt utfall. Skillnader med avseende på egenskaper, intresse o.s.v. är knappas linjära mot utfallet och ju färre andra faktorer som styr (tillåts påverka) desto större skillnader, vilket man på sätt och vis kan säga är det resultat som Baron-Cohen mfl diskuterar kring, dvs i form av observationen att utfallet blir mer extremt ju mer jämställt samhället blir.

  13. Stefan skriver:

    Intressant, och en hel del bra slutsatser som jag inte tänkt på förr🙂
    Själv är jag tveksam över KATEGORISERINGEN i två avskiljbara grupper män/kvinnor biologiskt. Det kan å ena sidan vara till hjälp vid brådskande vård, t.ex. utifrån att människor med vissa fysiska förutsättningar (vilkas spektrum statistiskt i stort befinner sig inom de kroppar vi juridiskt bedömer som kvinnor eller män). Men det kan också ge omvänt resultat för alla som inte biologiskt passar hundraprocentigt in i förväntningarna på könskategoriserade kroppar – inte enbart dem vi idag ser som intergender. Könsorganen, som går att se som en flytande skala likväl som kategorier (varför olika samhällen genom historien har kategoriserat kroppar i OLIKA antal kategorier efter sådant som direkt eller indirekt knyts till könsapparaterna), är ju bara en av de saker vi _innehar_(inte _är_) som (förvisso i stor utsträckning) påverkar våra kroppar. Felet, anser jag, ligger i att utgå från att det redan sedan urminnes tider finns två kategorier kroppar och sedan lämpa in alla kroppar i den mallen (och bortse från skillnaderna inom dessa i grunden ganska godtyckliga kategorier).

  14. Ping: Min son har en fotbollsgen! « Feministbiblioteket

  15. Johanna skriver:

    Väskrivet!

  16. Anders skriver:

    Mycket välskriver, sätter ord på tankar jag själv i mer eller mindre oredig form dragits med sen typ högstadiet, och som jag inte reviderat på länge (utan snarare bara spätt på).

    En ibland sliten, ibland häpnadsväckande träffande, parallell är den till forskning på olika etniska grupper (eller grupper av människor med olika utseende öht): Det är teoretiskt långtifrån omöjligt att även den skulle kunna påvisa marginella skillnader på gruppnivå avseende andra egenskaper (exv mentala) än t ex hår- och hudfärg, men den forskningen är lagd i malpåse efter en del flagranta vetenskapliga och politiska övertramp (inkl slaveri, pogromer och folkmord) under de senaste århundradena. Det forskades ju enormt mycket på betydelsen av subtila skillnader mellan skallar, näsor mm, och den som söker skall finna! Mest slående redan då var förstås att de ”vetenskapliga fynden” låg hand i handske med rådande politiska idéer, något vi idag kan skratta åt. Men som är värt att komma ihåg ibland.

    /Anders, biomedicinare

  17. Ping: Varför jag gillar genus | Hit och dit och tillbaka igen

  18. Ping: Det här med arv och miljö igen « Feministbiblioteket

  19. Johanna skriver:

    http://www.haverford.edu/psych/ddavis/p109g/steinem.menstruate.html

    ”If men could menstruate”

    Intressant skrivet, är precis som du ”rädd” för de biologiska skillnaderna (varför jag istället struntar i dem) då de ofta används (vad skillnaderna än må vara) för att upprätthålla ett könsmaktssystem.

Kommentarsfältet är stängt.