Grattis Norge! Läkare måste numera bete sig professionellt!

Via den katolska anti-abortorganisationen Respekt Livet läser jag den glädjande nyheten att norska husläkare numera måste göra sitt jobb! Ja, alltså norska husläkare kan inte längre vägra att remittera kvinnor till abort, förskriva preventivmedel eller remittera lesbiska par till konstgjord befruktning. Såhär säger Robin Martin Kåss som är  statssekreterare vid hälso- och omsorgsdepartementet (jag copy-pastar direkt från Respekt livets hemsida):

Ingen patient skall behöva kontrollera i förväg huruvida läkaren är beredd att hjälpa. Har en läkare valt att vara allmänläkare kan inte läkaren och kommunerna förneka patienten rätten till husläkarservice. Familjeplanering, p-piller och remittering till specialisttjänster är en del av den ordinarie läkarens kärnverksamhet, säger statssekreterare Robin Martin Kåss vid hälso- och omsorgsdepartementet.

– Läkarens samvete är viktigt, men hälso-och sjukvården är till för patienten, inte vice versa. Det handlar om patienters rätt till husläkare. Om läkaren till exempel inte vill ge p-piller eller hänvisa till abort och konstgjord befruktning, måste han göra ett val om han vill vara husläkare eller inte. Man kan inte skapa en rätt att utöva ett yrke som man inte vill utöva, säger han vidare.

Mina fetningar. Ursäkta, men hur kan något av detta vara kontroversiellt? Hur kan det vara kontroversiellt att tycka att läkaren finns till för patienten, inte tvärtom? Läkaren har valt sitt yrke, men patienten har inte valt sin situation. Att försöka hävda att det skulle vara en mänsklig rättighet att få slippa utföra det yrke man valt själv, framförallt när det går ut över en sårbar tredje part dvs. patienten, är rent ut sagt löjligt. Och ja, eftersom jag själv har ett yrke där det finns inslag av sådant som många människor kan finna etiskt oacceptabelt vet jag precis vad jag talar om. Jag valde själv mitt yrke, jag kan inte komma och gnälla i efterhand om att jag ”tvingas” (ja, ni fattar vad jag menar) utföra det. Hade jag inte velat jobba med det jag gör hade jag valt ett annat yrke. Vill jag i framtiden inte jobba med det jag gör, ja då står det mig fritt att sluta och söka ett annat jobb! Här kan jag dessutom inte låta bli att undra ifall ropen på samvetsklausul som börjar höras även i Sverige har att göra med det fenomen som Ann Heberlein bland andra har beskrivit, nämligen en tendens att inte vilja ta ansvar för sina handlingar och livsval. Samt lite lagom dos lättkränkthet förstås ;) Ja, jag vill ju jobba som läkare. Det är min rättighet! Vadå, ska du tvinga mig att utföra mitt jobb? Min moral i centrum! Vadå, patienten i centrum??? Vadå, mina rättigheter då? Har inte JAG något val?

Nej, idag är det bara att gratulera norska folket som nu får en vårdapparatur där patienten och inte läkare som inte klarar av att ta ansvar för sina livsval utan vill tvinga på patienter sina egna åsikter står i centrum!  Och nej till samvetsklausul i Sverige! Fram för en vård där patienten står i centrum!

 

Det här inlägget postades i Feminism, Nyhetskommentarer, Politik, Reproduktiva rättigheter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Grattis Norge! Läkare måste numera bete sig professionellt!

  1. Ingrid Wetterstrand skriver:

    Detta är väldigt allvarligt. Jag håller med dig som har skrivit detta men tycker att ironi och sarkasm i attityden kan lämnas utanför… som om det skulle vara ”roligt” att samhället går med mörka felaktiga val mot sin egen utveckling för en bra sjukvård i norge. Det är tragiskt och det jag vill göra är gråta och ropa till Gud.

  2. Martin Grape skriver:

    Jag kan ha en liten sympati för sjukvårdspersonal som säger de inte själva vill utföra vissa saker, ex aborter, men absolut ingen för de som försöker hävda att de inte skulle behöva remittera patienten vidare till en läkare som faktiskt utför behandligen.

    I den första fallet är dock mitt svar att de kanske bör välja en inriktning där dessa delar inte ingår, och i det andra att de uppenbarligen valt helt fel yrke av just de skäl som du angvit ovan.

    Vad anser egentligen de här personerna att är rimligt? Tycker de att en läkare på en akutmottagning kan av religiösa skäl vägra att utföra en blodtransfusion, samt att även vägra hämta en annan läkare?

    • Christine skriver:

      Jag kan ha en liten sympati för sjukvårdspersonal som säger de inte själva vill utföra vissa saker

      Det kan jag också, absolut! Jag anser också att om man ser att en arbetskamrat tycker att det är väldigt betungade med en viss syssla, så kan man faktiskt erbjuda sig att ta över den. Det kallas att vara en god arbetskamrat. (Utan att gå in på några som helst detaljer kan jag säga att jag faktiskt befunnit mig i en dylik situation själv)

      I den första fallet är dock mitt svar att de kanske bör välja en inriktning där dessa delar inte ingår
      Precis. Alternativet är att försöka söka en överenskommelse med sin chef om att vara undantagen vissa sysslor. Exempel från mitt eget fält är personer som inte vill jobba med djurförsök, men ändå jobbat på ställen där sådana utförs men haft en uppgörelse med chefen om att de i minsta möjliga mån behöver befatta sig med djuren.

      Tycker de att en läkare på en akutmottagning kan av religiösa skäl vägra att utföra en blodtransfusion, samt att även vägra hämta en annan läkare?

      Exakt. Fast en vild gissning är att eventuell samvetsklausul inte kommer att omfatta direkt Jehovas vittnen eller scientologer som inte vill remittera folk till psykiatrin. Jag anser mig ha ganska goda skäl att tro att en samvetsklausul främst kommer att gälla abortmotståndare och personer som anser att trans är usch och fy. Om jag säger så.

      • Martin Grape skriver:

        Ja naturligtvis är det ju bara deras egen sinnesförvirring som skall ha undantag, de andra är ju konstiga och behövs inte ta hänsyn till…

  3. Boel Noro skriver:

    Hej, vill först bara säga att jag har läst några inlägg på din blogg och jag tycker att du skriver väldigt klar text med bra åsikter, jag är väldigt glad att jag hittade hit!🙂

    Nu om detta inlägg:
    Höll först inte med för jag trodde att du menade att personer som inte gillade en viss del i hur ett yrke utövades helt skulle välja bort detta yrke. Men nu läser jag att du snarare förordar att man arrangerar lösningar så att man drar sig undan från den biten och att någon annan gör det istället. Jag tycker också, som Martin och du diskuterat, att det är viktigt att man gör detta innan frågan kommer till patientnivå, så att som du säger patienten faktiskt kan förvänta sig att få den vård vi bestämt ska finnas, inte att det ska vara godtyckligt av vem man kommer till.

    Det jag utöver detta vill tillägga är att det kan vara bra att ha med vägrare i ett yrke/inom ett område, för det kan faktiskt finnas de vägrare som har rätt. Nu tänker jag på djurförsök, och inte på abort eller reproduktiva rättigheter. Jag tycker att man kan hävda att det finns en skillnad mellan dessa, att man kan visa att djurförsök påverkar individer som är kännande, medan abort inte gör det (i alla fall inte abort som inte är sen abort, var gränsen kan gå har jag inte kunskap om). Etiska vägrare kan utveckla en yrkesgrupp, om deras resonemang håller. Det är viktigt att det kan få finnas forskare som inte arbetar med djurförsök (vilket det ju gör), så att ”rörelsen” kan reformeras till det bättre inifrån, för det kommer antagligen behövas inifrånreformation för att förändra.

    Skillnaden på djurförsök och abort (när fostret inte har utvecklats till att kunna känna) är ju att de flesta som accepterat djurförsök anser att det är ett nödvändigt ont och inte något som absolut inte är fel. Abort (när fostret inte kan känna) å andra sidan är ju inget fel alls. Precis som det inte är fel att ta ett dagen-efter-piller eller ”spilla säd” etc etc. Tycker jag alltså, men jag tycker också att man med vissa etiska axiomer och resten vetenskap kan visa att det är så. Detsamma, att det inte alls är fel, skulle kunna sägas om djurförsök på de individer som räknas inom gruppen djur men som vi med största sannolikhet kan påstå inte kan känna, tex amöbor.

    Det jag väl egentligen tycker är nog att resonemangens giltighet skulle kunna få avgöra hur mycket hänsyn som togs till etiska ståndpunkter, men detta går inte att göra i verkligheten, vem ska avgöra det och så vidare. Så då är det kanske bättre att tex inom sjukvården arrangera lösningar som fungerar men där patienterna självklart får den vård vi faktiskt har bestämt att de har rätt till och som de då ska kunna få utan att behöva kämpa sig till den. Och att vi i undervisningen av vetenskap funderar ut vad som faktiskt krävs för att nå en viss kunskap, och inte kräver att man gör djurförsök om kunskapen man är ute efter kan nås på ett annat sätt. Samt att vi förstår att ett fält kan utvecklas och att det som är rätt inom det idag kanske inte kommer hålla för morgondagens etiska diskussioner och att nya lösningar då kommer att ta över, vilket innebär att släppa in vägrarna och låta dem påverka om de har något vettigt att komma med.

Kommentarsfältet är stängt.