V6: Fucking while feminist

Jag har aldrig funderat särskilt mycket på kombinationen feminism och sex. För mig har har den ekvationen alltid varit om inte mycket, så i alla fall ganska, enkel. Patriarkatet/det patriarkala arvet gillar inte att kvinnor har sex, är sexuella eller njuter av sex och traditionellt har en stor del av könsförtrycket har traditionellt bestått i att kontrollera kvinnors sexualitet (jaja, jag vet att männens sexualitet också kontrollerats). Alltså är det feminismens uppgift att tja, befria sexualiteten och se till att alla har möjlighet att njuta på sina egna villkor* -så länge alla inblandade är med på det etc, ja ni vet.  Jag har aldrig inbillat mig att våra tändningsmönster uppkommer i ett vakuum, men jag har aldrig heller sett någon mening med att analysera sönder det man gillar. För mig var detta rätt självklart. Patriarkat= skuld, skam och dåligt sex. Feminism= motsatsen.

Jag trodde att andra feminister tänkte i stort sett som jag. Sedan läste jag på lite. Och insåg att det tydligen inte var så enkelt. För vissa (radikal)feminister är BDSM tummen ned. Totalt. Och inte nog med det, i vissa kretsar verkade tom BDSMs vara, eller helst då icke-vara, vara en prioriterad fråga. Visst, jag kan definitivt se att vissa delar av BDSM-kulturen är problematisk (tex. D/s förhållande som varar 24/7 men eftersom jag inte är insatt avhåller jag mig ifrån att skriva om det här) och som sagt, jag inbillar mig inte att det vi tänder på och njuter av är oberoende av samhället i stort men att säga att någon inte är feminist för att hen tänder på en viss sak eller låta bli att delta i frivilliga aktiviteter man själv njuter av för att göra något slags politisk poäng -nej, det kunde och kan jag inte se någon mening med.
Ytterligare lite senare blev jag medlem på ett forum på den vid det här laget halvdöda sajten Livejournal med namn Vaginapagina.  Vaginapagina är ett forum för människor som har (eller vill ha, jag tror att även en del non-op/pre-op transkvinnor har postat där) vagina kan ställa frågor till och får svar från andra människor med vagina. För det mesta rör sig frågorna i området ”det kliar som f-n, tror ni det kan vara svamp?”, ”ska jag ta ett dagen-efter-piller?” ”hur botar man urinvägsinfektion?” ”jag missade ett p-piller, vad ska jag göra”, men även andra diskussioner kan uppstå. Eftersom en hel del av medlemmarna är feminister så uppstod/uppstår med jämna mellanrum diskussioner kring vilka sexuella praktiker som är bra och vilka som är mindre bra ur feministisk synvinkel. Ohc oj, här fanns det bekymmer! Till exempel en tjej skrev ett låååångt inlägg om hur förnedrande det var att ha samlag i doggy-style, med killen bakom. På det sättet fick ju killen all kontroll, han såg inte tjejens ansikte och därmed så var hon reducerad till ett objekt. Tjejen å sin sida stod på knäna som ett djur (de flesta djur står dock inte på knä när de parar sig). En annan tjej skrev rent ut att hennes sexliv hade blivit sämre eftersom hon var feminist, då hon inte kunde låta bli att analysera alla samlagsställningar ur feministisk synvinkel ”men hon jobbade på att försöka komma över det”.
Där satt jag med hakan nere vi knäna. Jag, den i många fall överanalytiska feministen, hade visserligen viss förståelse för att det kanske inte känns riktigt kul att som feminist tända på att bli kallad hora och leka våldtäkt (även om jag inte på något sätt anser att man är sämre feminist för det) men jag hade aldrig i hela mitt funderat över ifall en viss samlagsställning per definition var okej hur feministisk synvinkel eller inte. Och det jag först och främst tänkte på var inte vilka härligt engagerade feminister det finns. Nej, det enda jag kunde tänka var hur svårt vissa människor verkar vilja göra det för sig.

För mig är grunden till ett feministiskt sexliv detta: Gör det du gillar och det som känns skönt. Se till att allt är frivilligt från allas sidor, alltid, alltid, alltid (ja, det kan innebära att du tvingas ta paus och fråga rakt ut hur det är fatt för att försäkra dig om att alla är med på noterna). Ta ansvar för dig och din/dina partners hälsa. Alltid, alltid, alltid. Utgå inte ifrån att andra gillar samma saker som du, eller att det finns ett riktigt och finare sätt att ha sex på (seriöst människor, sex är inte synonymt med (vaginalt) samlag). Nej, våra önskningar, och det vi tänder på uppkommer inte ur ett vakuum. Det är mycket möjligt att du i ett icke-patriarkalt jämställt samhälle inte skulle ha tänt på att vara undergiven/dominant/bli kallad hora osv. Men ingenting blir bättre av att du här och nu i det här samhället avstår från aktiviteter som ger dig njutning.

*Sedan finns det såklart gråzoner, som tex. prostitution som i alla fall i dagens samhälle (jag avhåller mig från att spekulera i hur sexarbete skulle se ut i ett jämställt samhälle eller om det ens skulle finnas) ofta inte är fritt val och som alltför ofta innebär att människor kommer till skada, och där man kanske måste införa vissa begränsningar som drabbar även dem som frivilligt väljer sexarbete .

Det här inlägget postades i Feminism, Sex. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till V6: Fucking while feminist

  1. Hear hear!

    Underbart skrivet. Jag är med dig till sista bokstav.

  2. FumikoFem skriver:

    Tja… Såhär, typ det mesta (okej typ allt) jag tänder på i sängen är kopplat till maktlekar av olika salg. Ej dock BDSM, även om flera har sagt till mig att jo det är BDSM du gillar för BDSM är inte nödvändigtvis piska, läder och sådant. Så jag vet inte.

    Bli tagen bakifrån och bli kallad för olika förnedrande saker? Yes please! Smällar på rumpa? Ja! Analsex? LOVE IT!

    Men jag vill ändå veta varför jag tänder på allt detta. Inte sagt att jag inte kan tända på sex som inte är såhär men detta tänder jag mest på.

    Sen testar jag mina egna gränser, i fantasin. Nyligen så fantiserade jag på något som jag förut sagt att nej fan heller, sådant vill inte jag syssla med – att bli bakbunden och ha ögonbindel ditsatt av en person som en älskar och litar på. Sen ska hen se till att några andra personer, som jag inte vet vilka det är, ha sex med mig. Typ oralsex då jag sitter ner och dom står upp. Poängen är att kunna lite på varandra och spänningen i det okända och risktagande – såklart helt med samtycke och stoppord om något känns fel.

  3. FumikoFem skriver:

    Oj, jag vet inte vad jag ville komma med föregående kommentar mu när jag läser det själv. Okej…
    Men jag tänker att med tanke på hur ofta och hur mycket jag problematiserar och kritiserar BDSM och att blanda in makt i sex, så känns det inte helt okej att jag tänder på det jag gör.

    För jag känner att hur ska jag kunna komma i från att maktaspekter blir en så normaliserad grej, så naturligt, om jag sexualiserar det? Om maktlekar blir något ”porrigt”?

    Jag har inget svar på det faktiskt.

  4. Ping: Maktlekar inom sex och att vara en feminist som tänder på det « Feminism och Funderingar

  5. Per skriver:

    Första gången jag slänger iväg en kommentar (och på ett gammalt inlägg också, uschamej), men jag måste säga att jag njöt av varenda rad här. Och så måste jag bara fråga dig: Har du läst Andrea Dworkin, i synnerhet boken Intercourse?

    • Christine skriver:

      Nej, det har jag inte. Med tanke på vad jag läst om Andrea Dworkin har jag undvikit boken. Tycker du att jag borde läsa den?

      • Per skriver:

        Har inte läst den själv, bara öppnat den och kikat lite, samt läst recensioner, referenser et cetera. Anledningen att jag frågar är att den boken, som jag upplever det, tar den här enligt min åsikt märkliga och närmast självdestruktiva filosofin av det personliga som politiskt, till sin mest extrema konsekvens, där även våra mest privata och personliga handlingar (vårt sexliv) analyseras som en manifestation av patriarkatet. Så en läsning av boken kunde kanske ge dig lite förståelse (eller möjligen göra dig fly förbannad, vilket åtminstone för mig kan vara ganska mysigt) om du dristar dig till att läsa den. Den är åtminstone högt upp på min lista över sommarböcker =)

        • Christine skriver:

          Anledningen att jag frågar är att den boken, som jag upplever det, tar den här enligt min åsikt märkliga och närmast självdestruktiva filosofin av det personliga som politiskt, till sin mest extrema konsekvens, där även våra mest privata och personliga handlingar (vårt sexliv) analyseras som en manifestation av patriarkatet.

          Jo, det är ungefär den uppfattningen jag har fått. Får väl läsa den så småningom, vissa saker hör ju dessutom nästintill till allmänbildningen🙂

  6. Ping: V. 4 – Sex och politik/ideologi « Vecka 6

  7. Det hade varit väldigt bra om det är som du skriver, men innan någon på riktigt visar hur Dworkin har fel, så vågar iaf inte jag utgå från att det är så problemfritt och enkelt som du skildrar det.

Kommentarsfältet är stängt.