Kläder och utbildningsval

I julklapp till mig själv köpte jag tre böcker; Skeptikerskolan av Andreas Anundi och CJ Åkerberg, Fat is feminist issue av Susie Orbach och Delusions of Gender av Cordelia Fine. Jag har ännu inte läst Fat is a feminist issue (och för att vara ärlig var jag inte jätteimponerad av de bitar jag läst hittills, men det kan kanske bero på att det inte var så mycket nytt eftersom jag redan hänger en del på fettpositiva bloggar), men de två andra var mycket bra. (Och tanken är att jag ska recensera dem här på bloggen var det lider.)Hur som helst, på ett ställe i Fines bok Delusions of Gender skriver hon om att

Female undergraduates at Stanford University who had taken more than ten quantitative courses were less likely to rate as important and applicable to them supposedly math-imcompatible behaviors such as wearing make up, being emotional and wanting children.

Fine skriver vidare att forskarna bakom studien sedan visade att det inte var kvinnor som redan var mindre intresserad av smink och barn som valde matte utan att detta ointresse snarare var en anpassning till en mansdominerad omgivning.

Utan att veta ifall detta är sant eller inte fick denna passage mig att tänkta på hur det var när jag pluggade. OBS! Jag vill inte göra politik av detta. Anledningen till att jag skriver om detta var mest att Fines inlägg fick mig att tänka tillbaka. Se med andra ord inte detta inlägg som en brandfackla i samhällsdebatten utan mer som en reflektion/kul grej. Jag läste molekylärbiologlinjen vid Stockholms Universitet. De första två åren var mer eller mindre identiska med de första två åren för de som läste nutrition, bara att vi läste kurserna i omvänd ordning. Vi delade dock många gemensamma utrymmen och under andra året så läste molekykärbiologerna och ”nuttarna” en termin gemensamt (20 p/30 högskolepoäng cell-och molekylärbiologi, det var tider det!). De som läste biologlinjen läste också ungefär samma kurser som oss, dock ofta i kortare versioner till förmån för mer grön biologi (dvs. mer djur och natur, mindre stå i labb). Alltså sprang biologerna, molekylärbiolgerna och nuttarna omkring på ungefär samma ställe. Nu kommer det roliga: Man kunde se vem som läste vad! Jo, man kunde det. Här ska jag givetvis slänga in något om att faran i att generalisera och att variationen givetvis var större mellan  individer än mellan grupper men faktum var att vid de tillfällen molekylärbiologer och nuttar var samlade i samma klassrum så kunde man med hyfsat god precision se vem som hörde till vilken grupp. Biologerna ska vi bara inte tala om…
De som gick biologlinjen hade en dresscode som på ett ungefär gick ut på pösiga byxor med många fickor, alternativt slitna jeans (lagom pösiga), munktröja och Fjällräven ryggsäck. Gärna i färgerna grönt, brunt och svart. Tänk bekvämt. Tänk ut i skogen. Frisyr: Vilken frisyr? Slarvig hästsvans för tjejer (och en del killar), ofärgat hår, alternativt färgat med utväxt. Gärna lite rufsigt. För det mesta osminkade, eller sminkade så att det inte syntes. Ögonbryn var onoppade eller fult noppade. Kodord: Skogsmulle.
Nutrtionisterna (de kvinnliga) å sin sida hade märksekläder, tajta jeans som var nedstoppade i höga stövlar enligt föreskrivet mode, tajt urringad T-shirt, vårdat glänsande hår. Var håret uppsatt i hästsvans var det en snygg hästsvans. En hel del smink, underlagskräm, läppglans, mascara, eyeliner, noppade ögonbryn. Tänk tjej som nyss klivit ur modemagasin. För killarna kunde det gå an med T-shirt med avklippta ärmar så att musklerna syntes. En proteinshake i handen samt en stor träningsväska var i det närmsta ett måste om du var kille, proteinshaken var ett stort plus om du var tjej men däremot skulle böcker etc. förvaras i en moderiktigt axelremsväska. Kodord: Modemedveten. Eller Stureplan
Molekylärbiologerna hamnade däremot någonstans i mitten, eller kanske snarast som en nedtonad version av nutrionisterna. Faktum var att man bäst kunde känna igen en molekylärbiolog på vad personen inte var, dvs. hen var definivit inte så skogsmullig ut som de gröna biologerna men hade inte heller den modemedvetenhet som fanns hos nutritionisterna. Det vill säga jeans och tröja lite likt nutrionisterna, men jeansen var aldrig lika tighta, skorna var alltid bekvämare och håret inte lika väldvårdat och blank. Snygg tröja, eller munkjacka som inte var av något speciellt speciellt märke men inte heller köpt på second hand. Frisyr:  Välklippt men inte trendig. Borstat hår men inte några stylingprodukter i. Kodord: Svensson. Eller Lagom

Som sagt, jag vill inte dra några som helst slutsatser eller diskutera politiskt utifrån detta. Tycker bara att det är intressant att man (i alla fall när jag pluggade) så tydligt kunde se tendenser mellan människor som ändå gjort hyfsat liknande utbildningsval (jag menar,  på biologlinjen läste man ju både grön biologi och en stor portion molekylärbiologi) och förmodligen kom från hyfsat liknande bakgrund.

(Och varför envisas jag med att skriva molekykärbiolog?)

Det här inlägget postades i Humor, Navelskåderi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kläder och utbildningsval

  1. Jonas skriver:

    Underbart roligt och sant. Det mest intressanta är att ingen gör det här med flit. Alla tycker sig vara sig själva, och åtminstone bland skogsmulletypen är det nog vanligt att intala sig att man ”inte bryr sig”. Ändå blir det som det blir och det uppstår stereotyper, utan att det ens är meningen. Vi människor är lustiga flockdjur.

  2. Brita skriver:

    Det här var jättekul – och träffande! Jag minns att jag under mina studier bl.a. försörjde mig genom att hjälpa till vid inskrivningen i studentkåren (det här var i början på det glada 90-talet, och allt sköttes manuellt). Det var en ganska enahanda jobb, och man roade sig med att under den korta tid den blivande studenten vandrade från kön fram till bordet där man satt, fundera på vad som skulle studeras. Man hade nästan alltid rätt. Litteraturvetarna såg ut på ett sätt, biologerna på ett annat. Men det fanns en grupp som var svår. Av någon märklig anledning såg de killar som skulle läsa matematik eller historia likadana ut. Jag vet inte varför, kanske är det ett av livets små mysterier.

    • Christine skriver:

      Men det fanns en grupp som var svår. Av någon märklig anledning såg de killar som skulle läsa matematik eller historia likadana ut.

      Intressant! Spontant hade jag nog gissat på att historiestudenterna var mer lika litteraturstudenterna än mattestudenterna.
      Å andra sidan, om jag bara tittar på min bekantskapskrets så är många av dom som har läst en teknisk utbildning också intresserad av historia.

  3. kamikaze skriver:

    Hej! Jag läser din trevliga blogg ibland och plockade bl a upp boktiteln Delusions of gender. Den, eller framför allt mittendelen, va asspännande, tack för tipset! Jag är nu på jakt efter nån att diskutera igenom resultaten med. Har du lust att luncha nån dag? Ifall du sitter på su iaf, för det är där jag hänger, och en boklunch låter som ett toppenavbrott i en statistikerjobbdag. Hör av dig på mailen i så fall!

    • Christine skriver:

      Hej,
      Tyvärr sitter jag inte på SU, men så fort saker och ting lugnat ned sig lite för mig jobbmässigt skulle jag ändå tycka att det vore trevligt med en lunch. Kan jag återkomma?

Kommentarsfältet är stängt.