Året som gått

Jaha, då sitter man här på självaste Nyårsafton med magsjuka för andra gången i år. Ingen nyårsfest ikväll inte. Men jag kan ju i alla fall göra som alla andra och summera året som gått då. Visserligen går det ju runt något meme där man skriver om vad man bloggat månad för månad men, nej. Jag gör det på mitt sätt istället.

Privat har det här året varit ett riktigt skitår. Ur nästan alla aspekter. Ingen nära har dock dött, även om det varit riktigt nära, och för det är jag i alla fall tacksam. Peppar, peppar ta i trä och allt det där. Men annars har det varit skit. Jag brukar vara optimistiskt (om än neurotiskt) lagd, men det är här första året då jag känner att jag faktiskt är ledsnare nu än vid samma tid förra året.

Om jag ska koncentrera mig på det positiva så kan jag dock urskilja två bra saker som har hänt:
1) Under hösten så har jag ansträngt mig för att vara mer social.  Detta har lätt till att jag lyckats träffa både min älskade kompis C mer regelbundet än jag gjort på länge samt mina stöttepelare från forskarskolan. Tack alla kompisar, ni betyder enormt mycket för mig, även när jag drar mig undan och är dålig på att visa det❤
2) Jag startade den här bloggen. Det har varit positivt ur flera aspekter. Dels har jag fått/tagit en plats att skriva av mig på. Dels har jag fått en del positiv uppmärksamhet via bloggen. Jag har fått fler och fler läsare, jag har fått personer som återkommande kommenterar, jag har intervjuats i Podtanken och jag har fått gästblogga hos Skepchick. Dessutom har jag fått upp ögonen för andra bloggar, som jag tidigare inte visste fanns men som jag nu följer med stort intresse. (Hade tänkt skriva att de ger mig glädje, men insåg att det kanske skulle låta fel i sammanhanget även om det är helt sant). Visselpaj, A sorta mission, Fumikofem, One way communication, Skepchick, Arsinoe -Tack för att ni finns och fortsätt blogga. Måste även ge ett litet hedersomnämnande till min gamla handledare och ”kollega” inom Naturvetarna -Johan som nu också återfinns i bloggosfären. Och så måste jag såklart tipsa om min vän Eva❤ (men dig följde jag ju redan innan det här året). Jag läser, även om jag inte alltid kommenterar.

Okej, en tredje bra ska också:
3) Almedalsveckan. Att för första gången ha varit på Almedalsveckan var minst sagt fantastiskt, framförallt som jag i många år velat åka men inte fått tummen ur. Många säger att Almedalsveckan är hemsk, men för mig var det enbart kul att få befinna sig i händelsernas centrum. Förhoppningsvis ses vi 2012 igen Almedalen!
Sådär, nu går vi vidare till årets händelser:

Årets mest lästa inlägg: Detta toppas tyvärr av inlägget om Katrin Zytmoierskas barnflicka. Jag skriver tyvärr, för av någon anledning känns det inte roligt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag tycker att hela historian var så smutsig och sorglig och önskar på sätt och vis att jag låtit bli att skriva om den. Men i det läget ville jag visa lite stöd åt en människa som blir uthängd.

Årets näst mest lästa inlägg: Och detta kan ni aldrig tro, men det näst mest lästa, (som länge såg ut att bli det mest lästa men det saknades i slutändan 40 träffar) var det här som jag slöskrev i mellandagarna där jag bara gav lite länktips! Grejen var att jag länkade till en artikel på Skepchick om hälsogurun kvacksalvaren Sanna Ehdin, varpå Ehdin svarar! Japp, hon svarar av någon anledning mig, och inte Charmkvark som skrev det ursprungliga inlägget på Skepchick. Jag underrättade Charmkvark, som skrev ett svar och sedan spred det sig på twitter. Så kan det gå när man bara ville länka lite oskyldigt.
Annars har de mest lästa inläggen varit det om att det är bättre att ge pengar till forskning än att skriva skit i statusraden på facebook (Yippie!) samt de som handlar om abort och Människorätt för ofödda.

Årets pajas: Marcus Birro. Vem annars? Han har under året ansett sig vara utsatt för censur då han tvingades publicera sin känslomässiga dynga förklädd till debattartikel i den näst största tidingen istället för den största, påstått att jätteödlor f’låt matematiker styr världen, dissat Pride men hyllat Påven samt tänkt kandidera till Kd:s partiledarpost utan att fatta att kombinationen partiledare och samhällsjournalist är dålig.
Insåg för övrigt att om DNs refusering av Birros artikel räknas som censur, hur ska man då se på den regelbundna refusering av vetenskapliga artiklar som regelbundet försigår på tidskrifter som Nature, Science och Cell? Vad säger ni alla forskarkollegor, tror ni vi har ett case här? Jag är redo att vända mig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter alltså.

Årets mest irriterande: Den väldigt segdragna abortdebatten under våren och sommaren. Känns det inte som att abortmotståndare internationellt radikaliserats förresten? Jag minns när George Bush tillträdde och alla tyckte att han var så fanatisk som bara ville tillåta abort då graviditeten var ett resultat av våldtäkt. Numera verkar de flesta abortmotståndare även vilja utsätta våldtäktsöverlevande för tvångsgraviditet och dito födslar. Skrämmande. Samtidigt verkar saker överlag långsamt gå åt rätt håll, världens abortlagstiftningar blir mer och mer liberala enligt Ottar.

Årets hemskaste: Utöya. Behöver jag säga mer? Ja, kanske. Av någon anledning tog jag väldigt, väldigt, väldigt illa vid mig av händelsen kanske för att ABB så tydligt siktade in sig på politiskt aktiva människor vars värderingar jag i mångt och mycket delade. Detta gör inte saken värre rent objektivt, men av någon anledning kände jag en starkt identifikation med offren och blev nästan personligt rädd.
Jordbävningen i Japan kvalar också in här. Inte kul, framförallt när man har flera vänner samt en dåvarande pojkvän i katastrofområdet.

Årets mest fascinerande: Den person som blivit blockad från bloggen, men ändå inte ger sig. Han har  hittills återkommit med hela sex (!) olika IP-adresser samt fyra olika e-mails, och två eller tre olika alias! Alla har givetvis blivit blockade…Jag menar, jag är smickrad, men nog måste det finnas bättre saker att göra än att kommentera på denna minimala blogg?

Årets hycklare: Alice Teodorescu, som först kritiserar feminister för att inte bry sig om kvinnor som dör i barnsäng, när det de facto ordnades demonstrationer den 8:onde mars på 19 olika platser runt om i Sverige för att uppmärksamma detta och sedan själv ägnar sig åt att förfasas över att svenska kvinnor klär sig för lite i Chanel. Lägg dessutom till att på den demonstration som ordnades för att uppmärksamma mödradödlighet delades det ut designade barnvangsöverdrag. Det är alltså extra anmärkningvärt att Teodorescu som säger sig vilja ha mer stil i politiken inte kände till den manifestationen. Att hon bara använder sig av döda och skadade kvinnor för att slå på den svenska feministiska rörelsen medan hon själv oroar sig mer för svenska kvinnors klädstil är uppenbart. Och totalt osmakligt. (För er som tycker att detta låter för sjukt för att vara sant se mitt inlägg om detta här för källhänvisningar och mer detaljer)

Årets mest irriterande (aka Årets att du ens orkar bry dig): Att folk har börjat använda Älskar’t till höger och vänster i bloggosfären. Har du ont i fingrarna eller varför kan du inte skriva Älskar det? Seriöst, det blir inte många fler tecken. Jag hatar’t! (Mådde illa av att skriva det där, men jag kunde inte låta bli)

Årets mest oväntade: Den känsla av samförstånd som börjat växa fram mellan vissa feminister och vissa jämställdister, främst Pelle Billing. Det var väl det goda som kom ur debatten kring SCUM-manifestet? Pelle Billing har ju tom kommenterat här på bloggen, angående omskärelse av pojkar och vi har haft lite kontakt på Twitter. Jag är försiktigt positiv och förhoppningsfull. Här måste jag nog också räkna in att jag överhuvudtaget verkar kunna uppföra mig mer civilt mot människor vars åsikter jag inte delar. Att jag faktiskt kan känna att en person har konstiga, vidriga, felaktiga åsikter men ändå verkar vara en bra människa. Håller jag på att bli vuxen kanske?

Årets slarvigaste journalistik: Familjeliv gör en undersökning som visar att nära hälften svara väldigt gärna på frågan I vilken utsträckning skulle du vilja vara hemmafru?. Endast 9500 av de 70 000som tillfrågades svarade, och endast 2% svarade att de faktiskt ÄR hemmafruar men media var snabb med att ropa ut om vi har en hemmafrutrend. Ehm snälla media? I fortsättningen kanske ni kan kolla upp fakta och vad folk faktiskt gör istället för vad folk svarat på en rätt vinklad fråga i en rätt taskigt genomförd undersökning (fråga personer på en sajt om familjeliv om de vill vara mer med familjen…). Dessutom; lär er känna skillnad på heminredningstrend och hemmafrutrend. Det första existerar definitivt, det andra not so much, För övrigt, samma undersökning av Familjeliv visade också att tre av tio mammor fått sin arbetsförmåga ifrågasatt av chef eller kollegor på grund av att de fått barn samt att 45% av mammorna uppfattar att attityden från chef och kollegor är bättre mot nyblivna pappor men av någon anledning slogs detta inte upp särskilt stort…

Årets mest korkade: Språkrådet som rekommenderar ordet tjejsamla som nytt ord. Ehm, wut? För er som i likhet med mig aldrig hört det förut betyder det tydligen samla lite. Ordet hen föreslås däremot inte… Tack för den språkrådet!

Årets önskan inför 2012: Om jag får önska något av samhällsdebatten under nästa år så skulle jag önska att vi la oss av med att prata om hur kränkt någon eventuellt blir av en viss företeelse och istället börjar prata lite mer om principer och tja, strukturer.  Nu menar inte jag att man ska stirra sig blind på principer (en av mina princier är att varje principt dragen till sin yttersta spets blir absurd och jag menar inte att vi ska sätta principer över människor)  men det vore önskvärt ifall debatter ibland kunde handla mindre om enskildas känslor och mer om vilket samhälle vi vill ha och vad en viss företeelse betyder i det stora hela. Ett typexempel på när man har misslyckats med detta har varit debatten om skolavslutningar i kyrkan som har kommit att handla mer om hur lite kränkta icke-kristna (muslimer, ateister) känner sig av valet av lokal och mindre om själva principen. Jag måste säga att för mig handlar inte valet av lokal för skolavslutning om ifall enskilda muslimer/judar/ateiter/hinduer känner sig ”kränkta” eller inte utan mer om principen. Ska skolan vara innehålla religiösa inslag eller inte? Jag själv blir absolut inte kränkt av att vara i en kyrka, jag går själv i av tradition ofta i kyrkan på första advent, men anser ändå att skolan ska vara frikopplad från religiöst firande.
Jo, en sak till. Bara för att man påpekar ett problem i samhället, stort eller smått, betyder det inte att man känner sig vare kränkt eller diskriminerad personligen. Ledsen att behöva upplysa er om det, men det finns ett mellanting mellan ”allt är bra, solen skiner jämt, och det är enhörningar och rengbågar överallt” och superkränkt. Så kan folk lägga av med att släng fram ”lol, fniss, är du kränkt eller?” till höger och vänster när någon vill ändra på något?
Uppdatering, snott från Visselpajs önskan nedan: Det vore även bra om folk kunde förstå skillnaden mellan att kritisera en företeelse och att vilja förbjuda den. Det är det tyvärr inte alla som gör.

Förhoppningar inför 2012 (i ingen ordning alls):

1) Att jag ska orka/hinna fortsätta med bloggen
2) Att jag ska få tummen ur och skriva a) en artikelserie om abort-bröstcancerkoplling b) en artikelserie om djurförsök, min syn på det hela, fakta och vilka felaktigheter och djurrättsorganisationer sprider c) att jag ska recensera både Skeptikerskolan och Delusions of Gender av Cordela Fine och berätta vad som var bra respektive dåligt med respektive bok här på bloggen
3) Att jag ska fortsätta prioritera mina kompisar
4) Att jag ska fortsätta med träningen och springa Midnattsloppet för andra gången. Borde inte vara omöjligt.
5) Att jag vid den här tiden nästa år ska kunna titulera mig doktor (vågade knappt skriva det där av rädsla för att något ska gå snett, men nu är det gjort)

Det här inlägget postades i Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Året som gått

  1. Visselpaj skriver:

    Intressant att läsa. Funderar på att skriva något liknande. Får se om jag hinner.
    Jag är glad att du finns, du verkar vara en väldigt vettig person =)

    Dessutom: när jag läste stycket om ”Årets önskan inför 2012:” så kommer jag att tänka på att det vore även bra om folk kunde förstå skillnaden mellan att kritisera en företeelse och att vilja förbjuda den. Det är det tyvärr inte alla som gör.

    • Christine skriver:

      Jag är glad att du finns, du verkar vara en väldigt vettig person =)

      Tack detsamma!
      Dessutom: när jag läste stycket om ”Årets önskan inför 2012:” så kommer jag att tänka på att det vore även bra om folk kunde förstå skillnaden mellan att kritisera en företeelse och att vilja förbjuda den. Det är det tyvärr inte alla som gör.

      x100 på den! Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om just det fenomenet. Hmmm…jag tror faktiskt jag uppdaterar inlägget och lägger till detta🙂

  2. Eva skriver:

    Gott nytt år min vän!

    Väldigt bra blogginlägg, speciellt stycket ang. Årets önskan för 2012.🙂

    Sen så kanske vi kan hjälpas åt med b och c under 2012.😛
    ”Att jag ska få tummen ur och skriva a) en artikelserie om abort-bröstcancerkoplling b) en artikelserie om djurförsök, min syn på det hela, fakta och vilka felaktigheter och djurrättsorganisationer sprider c) att jag ska recensera både Skeptikerskolan och Delusions of Gender av Cordela Fine och berätta vad som var bra respektive dåligt med respektive bok här på bloggen”

  3. Klokare? skriver:

    Hoppas att det nya året bättre än det förra!
    Tack för hedersomnämnandet, jag har väl knappast förtjänat det eftersom jag mest har bitterbloggat (och inte ens det särskilt ofta). En av mina förhoppningar inför 2012 är att orka vara mer politisk och intressant på bloggen.
    Krya på dig!

  4. auuus skriver:

    Aww, tack för omnämnandet och detsamma ^^

Kommentarsfältet är stängt.