Vecka 6: Kvinnligt-manligt

Veckans tema i bloggutmaningen vecka 6 är kvinnligt-manligt. Från början hade jag nästan tänkt låta bli att blogga om det, eftersom ämnet känns så oändligt stort. Å andra sidan finns det ju desto fler saker att skriva om, eller hur?

Ett påstående som ofta dyker upp i diskussionerna kring kvinnligt-manligt när det gäller relationer är att (hetero) kvinnor kanske säger att de vill ha mjuka, snälla män men i själva verket så är det the bad boys som får alla tjejer. För egen del kan jag uppriktigt säga att detta inte stämmer alls. De män jag har funnit attraktiva genom åren har alla varit snälla, mjuka ”mammas pojkar” ( i brist på bättre ord) och svärmorsdrömmar. Flera av dom har dessutom setts som ja, rent ut feminina på ett sätt som retat upp andra killar. Och här måste jag göra en liten avstickare från det jag tänkte skriva om, men fortfarande hålla mig till ämnet. Att det i många fall är värre för en kille att bryta mot könsrollsmönstret än för en tjej är väl ganska välkänt. Men något som jag har märkt är att killar som bryter mot könsrollsmönstret, framförallt om de är för feminina, tycks reta upp andra killar något våldsamt. Jag tycker mig ha märkt att både tjejer och killar reagerar ungefär likadant mot tjejer som avviker från mönstret, och att tjejer har lättare att acceptera killar som är ”feminina” medan killar i många fall beter sig rent ut fientligt mot andra killar som inte är som en kille ska, och väldigt ofta reagerar med ren utfrysning och skitsnack.
Hur som helst, bara för att jag inte gillar bad boys kan det väl forfarande ligga något i det rent generellt?  I ungdomsboken Linas kvällsbok 2 skriven av Emma Hamberg (ja, jag läser fortfarande ungdomsböcker ibland. Nej, jag skäms inte för det) lämnar Lina sin snälle, trygge, två år yngre kille för den äldre (han har tvingats gå om ett antal årskurser) haschrökande, halvt kriminelle Kevin. Jag tar denna bok som exempel för att jag upplever att Hamberg gärna vill beskriva Lina som att hon är vem som helst, och någon alla ska kunna identifiera sig med. När jag läste boken så kände jag bara…hjälp! Och sedan ville jag hoppa in i handlingen, och åka hem till Linas snälla, rara i Linas ögon mesige kille och trösta honom och sedan lova att jag aldrig skulle lämna honom. Hade en kille som Kevin, som röker hasch, skolkar, dricker och begår små brott ens tittat på mig när jag var femton hade jag aldrig blivit attraherade elle tyckt att han vore häftigt mystisk utan flytt all världens väg från den farlige typen.

Hanna på bloggen One way communication bedriver just nu ett projekt kallat WTF, där feminister/jämställdister/icke-feminister/anti-jämställdister ja, kort sagt alla som har intresse av jämställdhetsfrågor kan skicka in en WTF upplevelse som gjorde att personen ifråga fick upp ögonen för det här med ojämställdhet/jämställdhet och sedan ritar hon serier av detta. Det jag tänkte på i sammanhanget var den här serien. För er som inte orkar klicka kan jag berätta att detta är alltså en historia där en jämställdist diskuterar med en feminist (tror jag) som håller på med ett projekt på förskolan för att lära tjejer ta för sig mer och killar att bli mjukare. Jämställdisten är mycket positiv till det senare, varpå feministen (?) säger att hon måste gå eftersom det är Beck på TV och hon vill se Mikael Persbrandt för att han är så sexig och auktoritär.
Min reaktion på det hela: Gunvald i Beck -SEXIG? Han är ju typ motsatsen till sexig? Sex är ungefär det absolut sista jag tänker på efter att ha sett Mikael Persbrandt i Beck. Om något är han direkt avtändande. I mina ögon framstår han bara som en karl med dåligt självförtroende och ett enormt självhävdelsebehov för att komensera så att alla kan se vilken riktigt karl han är.
Och då undrar jag; ÄR det många kvinnor som anser att Gunvald är attraktiv? Jag gör det INTE!  Visst, jag erkänner att jag kantycka att Gunvald är rätt väldigt rolig med sina aggressiva, korkade utbrott men bara rolig på ett HAHAHAHA, nu gör Gunvlad bort sig igen. Lite lyteskomik nästan. Definitivt inte rolig på ett sexigt sätt.

Uppdatering: Kom på att jag kanske skulle ha en slutkläm också. Okej, det jag undrar över är finns det något fog för tanken att många heterotjejer attraheras av bad boys. Eller är det helt enkelt så att det är de som blir ihågkomna?

En annan sak jag har funderat på när det gäller kvinnligt-manligt och sex är att det känns som att den största delen av all porr som produceras är riktad till män, men de flesta sexleksaker som finns är gjorda för kvinnor. Kan man säga att det kvinnor förlorar i porrväg tas igen i leksaksväg och vice versa då?😉

Det här inlägget postades i Feminism, Sex, Sex + politk = Sant. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vecka 6: Kvinnligt-manligt

  1. Wavelin skriver:

    Jag ogillar verkligen de här ”alla tjejer vill ha bad boys, alla killar vill ha våp”-generalliseringarna. Är själv inne i BDSM-världen, och en sak jag verkligen uppskattar där är könsneutraliteten. Det finns alla typer av människor, hetrosexualitet, homosexualitet, polyami, monogami, en uppluckring av könsroller och en lek med väldigt strikta könsroller.

    Detta är också något som tilltalar mig, att se sexualliteten som en lek, något som om man vill kan vara skillt från vardagslivet. Det tänker jag mig att gemene man inte gör, utan låter vardagslivets könsroller ofiltrerade invadera sovrummet. Just jag tänder på dominans, och manliga män, men det hade väl varit lika ok om jag var en lesbisk domina?

  2. auuus skriver:

    Det är så sjukt störande att de som säger sådant inte verkar förstå att alla har olika typer av saker de går igång på. Klart det finns tjejer som gillar ”bad boys” men det är ju också klart att det finns minst lika många som inte gillar det. Den generaliseringen kommer däremot göra att snälla killar inte vågar försöka, just för att de tror att de inte kommer lyckas i och med att de inte är ”bad boys”, eller att de försöker bli taskigare på grund av den skeva bilden.

    Sen finns det ju andra aspekter med. Jag brukar se mig själv som en snäll person, men jag är däremot väldigt blyg då det gäller just raggande, så jag vågar aldrig försöka. Och i och med att könsrollerna vi har säger att det är männen som ska försöka så är det självklart att jag inte får ligga så mycket eller har många förhållanden, men det handlar ju verkligen inte om att jag är snäll, utan om att rådande könsnormer inte fungerar jättebra ihop med min blyghet.

    För övrigt: http://www.somethingpositive.net/sp02142004.shtml om just ”nice guys”-grejen ^^

  3. Ping: Hej Maria Settergren | Forskarfeministen

  4. Aeriele skriver:

    Bwahaha! Precis så tänkte jag oxå när jag läste den där seriestrippen. Gunvald… sexig??? Men jag ingår inte i Michaels beundrarkrets heller iofs.

    De män som jag hört klaga på ”tjejer vill bara ha bad boys” är till 90% fula och lågpresterande med en tillhörande ful insida. Som att man räknas som snäll kille bara för att man inte innehar sexpack.

    OBS: Jag ser inte ner på fula människor, jag är själv jävligt ful faktiskt, eller tycker att de inte ska få ligga pga det men är du lite halvrutten på insidan så hjälper det oftast att vara snygg… ett tag iaf.

    Jag har också bara haft förhållanden med ”snälla” killar (och aldrig lämnat en sådan för en bad boy, även om jag testat ett par av den sorten oxå) och det enda negativa med ”snälla” killar är egentligen inte att de är snälla utan en del av egenskaperna som räknas som ”snälla”. Som låg självkänsla, överdriven blyghet och dåligt självförtroende. Sånt som etiketteras som ”snäll” och/eller ”tofflig” på killar. Och då kan det av uppenbara skäl vara svårt att få till ett förhållande även om man är ”snäll” på riktigt också.

  5. Ping: V. 50 – Manligt och kvinnligt « Vecka 6

Kommentarsfältet är stängt.