Hen och en -om könsneutralt språk

Då två av mina favoritbloggare, Visselpaj och A sorta mission mer eller mindre nyligen skrivit om könsneutralt språk (Visselpajs inlägg här och här, recension av boken Språk och kön här, A sorta mission här) tänkte jag att det är på sin plats att blogga lite om det jag med. Läs gärna deras inlägg (och följ deras bloggar)!

Något som jag sett mer av på sistone är att andra feministbloggar har slutat använda ordet ”man” som allmänt pronomen utan istället använder ordet ”en”. Jag gör också det när jag diskuterar med feminister, både på nätet och IRL men jag gör inte det på bloggen, och kommer förmodligen inte göra det inom den närmsta framtiden och tänkte att det kunde vara på sin plats att förklara varför. I min erfarenhet så är det nämligen så att få saker gör folk så upprörda som just det här med språket. Ett klassiskt exempel på detta var när någon startade ett Facebook-event för att få in hen i SAOL. Jag har skrivit mer detaljerat om detta här (läs gärna om ni inte gjort det), men den korta versionen är att eventet, vars enda mål var att få så många som möjligt att gå in på Svenska akademins hemsida och föreslå hen som nytt ord till SAOL (en procedur som tar högst tre minuter), var fullkomligt nedlusad med folk som förklarade att de aldrig tänkte använda hen (nähä, slipp då), frågade vad det var för fel på hon och han (eh, inget!) samt undrade över om det inte fanns viktigare saker att ägna sig åt. Det sistnämna var framförallt komiskt för man/en skulle ju kunna tänka sig att det fanns viktigare saker att ägna sig åt än att tala om för folk att det finns viktigare saker att ägna sig åt. Många som kommenterade hade helt enkelt uppenbart skitit i att läsa vad eventet gick ut på eftersom de blev så totalt förblindande av att se ordet hen.
Så; det enkla svaret på frågan varför jag fortsätter att använda ordet ”man” som allmänt pronomen är helt enkelt att jag vill att folk ska koncentera sig på det jag skriver och inte sitta och uppröras över att jag har fräckheten att använda könsneutralt språk. Alltså, som jag skrev i kommentarerna till Visselpajs inlägg: Jag vill att människor ska reagera över innehållet i texten och inte över ordvalet, och tyvärr upp lever jag att användadet av ordet en kan få motsatt effekt.

En liten grej till: Då jag var med i Tankepodden Podtanken (bra att jag kan skriva!) fick jag frågan om feministrörelsen ägnade sig åt navelskåderi. Jag tror aldrig att jag svarade på frågan, och kommer inte göra det nu heller (men vem vet, det kanske kommer…)men en sak som jag reagerat på är i vilket fall hur påfallande ofta folk verkar tro att feministers största intresse är navelskåderi. Det här med språket är ett exempel.  Många feminister/anti-rasister/andra som verkar för social rättvisa inser att hur vi uttrycker oss säger något om samhället och det patriarkala arv som finns, och anstränger sig därför för att använda ett mer könsneutralt och inkluderande språk. Som en istället för man. Jag har dock aldrig mött en feminist som tycker att det här med språket är den viktigaste feministiska frågan eller ens en högprioriterad fråga. De flesta (alla jag stött på i vart fall) nöjer sig med att försöka byta ut man mot en eller ägnar tre minuter åt att föreslå hen till SAOL, men går sedan vidare med sina liv och ägnar sig åt viktigare saker. Däremot har jag påfallande ofta stött på människor som tror att personer som använder en istället för man etc. tycker att det är den absolut viktigaste och högprioriterande frågan just nu eller som tror att personer som vill få in hen i SAOL gråter sig till sömns över de förtryckande orden hon och han (<-LOL. För att utrycka mig akademiskt).

Det här inlägget postades i Feminism, Folkbildning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Hen och en -om könsneutralt språk

  1. Visselpaj skriver:

    Oh! Tack för länkningen. =D

  2. auuus skriver:

    Tack för länken!🙂

    Och du har helt rätt i det du skriver. Jag har inget alls emot att folk väljer att skriva ”man” istället för ”en”, och med ”hon/han” istället för ”hen” så brukar jag bara säga till, men det är, precis som du skriver, inte ens i närheten av det viktigaste🙂

    • Christine skriver:

      🙂
      Jag har börjar gilla ”en” mer och mer, inte minst av praktiska skäl. Det är ju liksom ett tecken mindre på tex. twitter och för mig som inte kan uttrycka mig kort gör det viss skillnad😉
      Hen tycker jag är helt underbart på alla sätt -jättebra att använda istället för otympliga han/hon när en inte vet könet på eller vill prata mer allmänt. Och såklart för de som inte passar in som han eller hon. Det enda jag kan komma på som inte är bra med hen är just folks totalt överdrivna reaktioner, som uppenbarligen får dom att förlora läsförmågan totalt i vissa fall. (Bara för att vara super-övertydlig: Jag är vill kallas hon själv)

      • auuus skriver:

        Ja, precis. Själv ser jag mig själv som en ”han”, men jag tar inte illa upp om någon säger ”hen”. Det gör jag inte om någon säger ”hon” heller i för sig, men det känns inte som att det beskriver mig i alla fall ^^

  3. Annika skriver:

    I text kan jag använda h*n om jag inte vet om det är en Anna eller en Lasse. Svårare förstås att uttala det, där har hen absolut en fördel🙂

    Men, för mig är det inte en stor fråga, jag fortsätter nog med han och hon, jag får kanske skylla på min ålder (är 50+)

  4. Själv varierar jag faktiskt språkbruket lite beroende på sammanhanget. I jobbkrönikor är det fortfarande ”man” som gäller. På bloggen är det oftast ”en/hen”, men ibland skriver jag ”man” om det är en text där det känns viktigt att låta folk fokusera på innehållet i första hand.

    Tror också att det är viktigt som du skriver, att inte låta de stora frågorna bli förbisprungna av dessa små. Samtidigt är det ju nog så viktigt att inte kapitulera inför exempelvis näthatare. Varför ska de få bestämma över det gemensamma språkbruket? Jag tror att orden så smått är på ingång på en bredare front och det vore inte särskilt omvälvande om det nu blev så – språket förändras ju hela tiden, oavsett vad de konservativa tycker i frågan.

  5. feministbrud skriver:

    Du skriver precis det jag tänker! Jag drar mig också för hen för att det är så fruktansvärt provocerande. Jag läste och recenserade den första barnboken med hen och fick genast skäll på facebook och jag tror knappast hen (obs ;o) läst var jag skrivit.

Kommentarsfältet är stängt.