Sluta relativisera hedersvåld!

Med anledning av utställningen om Hedersvåld vid Fredens hus i Uppsala har jag följande uppmaning att rikta till mina med-feminister och andra som kämpar mot förtryck och diskriminering:

Ni vet det där begreppet hedersvåld? Det är en realitet för många kvinnor (och personer av andra kön också). Det är något som är påtagligt närvarande i deras faktiska liv. Det är inte något som svenska feminister ska sitta och relativisera (amen svenska kvinnor blir lixom oxå mördade eh, ja fast inte av hela släkten men det är lixom samma sak i alla fall ehhurm) mentalt runka över och bli alldeles ”amen det finns lixom en hederskultur i Sverige oxå, jomen lixom typ eh….BARNAGA” och ”att påstå något annat är att vara rasister”.

Håll käft, sluta upp med ert akademiska hjärnrunkade och börja lyssna på människor som kommer från kulturer där hedersvåld förekommer. Jag menar allvar. Lyssna. Och ta deras berättelser på allvar, även när deras FAKTISKA ERFARENHETER inte stämmer överens med ditt akademiska teoretiserande.

Bra artiklar för er som vill läsa mer:

Saga Rosén här.

Sakine Madon här.

Bahareh Andersson här

(Ps. Just nu är det lite bloggtorka pga strulande bredband som gör att jag inte har tillgång till internet mer än korta stunder i taget. Vet ej när problemet blir avhjälpt. Därför blev också detta inlägg kort och ilset. Jag fick ändå sagt det jag ville för tillfället. För den som inte klarar sig utan mig så länge finns jag på twitter till och från som forskarfeminist)

Det här inlägget postades i Feminism, Nyhetskommentarer. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Sluta relativisera hedersvåld!

  1. Eva skriver:

    Det är verkligen synd att en väldigt bra utställning (bland annat visas foton från Elisabeth Ohlson Wallin) ska svärtas ner till viss del av organisatörers politiska agenda.

    Alla kulturer har sina mörka sidor. Många har haft mörkare som de försökt få bort… Speciellt ”Heder” har varit ett centralt koncept i alla kulturer, religioner och sociala grupperingar. Sett ur den synvinkeln så har alla länder, kulturer, folkslag sociala grupperingar ett hederskoncept, och följaktligen en hederskultur. För att människor ska inrätta sig i ledet och bete sig ”korrekt” används en uppsjö an medel, t.ex. indoktrinering, social kontroll, social utfrysning, hot om våld, våld m.m.
    Att hänvisa till det för att förminska eller rationalisera förekomsten av det reella våld och förtryck som många upplever här och nu på grund av specifika hederskulturer är fegt och inte konstruktivt. Om denna åsikt är rasistisk så ställer jag mig gladeligen upp och förkunnar: ”Ja, Jag är rasistisk.”

    P.S. SÅ visst finns det en svensk hederskultur, och visst har det funnits svenskt hedersvåld, vars små, återstående och vaga spår kanske kan tänkas finnas kvar i form barnagan och till vis del hustruvåld, men att prata om barnaga som hedersvåld är löjligt. Jag pratar om företeelser som man måste gå tillbaks före tidigt 1900-tal för att hitta. Kvinnosynen, statar-livet, pigor, drängars och barns värde etc… hur dessa kunde behandlas då anser jag kunna klassas som hedersvåld.

    • Christine skriver:

      Jomen visst har du helt rätt i att det finns en svensk hederskultur, på det sätt du beskriver. Meningen med inlägget var inte att förneka det eller att på något sätt påstå att ”svensk kultur” skulle vara felfri (inte för att jag tror att du tror att jag menade det, jag bara säger för att förtydliga i vilket fall🙂 ). Meningen jag ville få fram var att jag är väldigt trött på att höra kvinnor från andra kulturer, som överlevt hedersvåld och förtryck, ge uttryck för känslan av att vara svikna av svenska feminister. Ordföranden för Glöm aldrig Pela och Fadime, Sara Mohammad, sa på ett panelsamtal jag var på att hon ansåg att Gudrun Schyman svikit fullständigt i dessa frågor. Det är ganska allvarliga anklagelser, och något vi måste kunna ta till oss.

      • Eva skriver:

        Nej vi var överens. Jag håller med i det du säger.😉

        Däremot så ser jag personligen ett problem i att hedersvåld anses vara lika med kvinnovåld. Kvinnovåld är våld riktat mot kvinnor. Hedersvåld är våld med hedersmotiv. Våld med hedersmotiv riktas åt båda könen. Att vi i sverige främst ser kvinnovåldet beror på de hederskulturer som främst uppmärksammats (pga morden t.ex.), men även att vi är rätt blinda för motsvarigheterna som rör killar eftersom det yttrar sig på lite annorlunda. Det finns sällan en manlig motsvarighet till Pela och Fadime.

        Jag försöker inte förminska våldet med hedersmotiv mot tjejer. Men när man ska diskutera politiskt så spelar semantiken roll. Genom att likställa hedersvåld med kvinnovåld så bäddar man även för misstänkliggörandet av specifika grupper, och osynliggör förgreningen av hedersvåldet som drabbar killar.

        • Christine skriver:

          Du skulle ha varit med på feministiskt forum i våras här i Stockholm. Där diskuterades precis det här. Om jag inte minns fel så var det en paneldeltagare som uttryckte just frustration över att handlingsplan mot hedersvåld då frågan diskuterats på riksdagsnivå hade sorterats in under en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor, vilket gjorde att det hedersvåld som drabbar pojkar hamnade i skymundan. Jag kommer inte exakt ihåg ur diskussionen gick, tyvärr😦
          Sedan ska man ju också komma ihåg att när det gäller hedersvåld är kvinnor ofta aktiva bland förövarna…

  2. FumikoFem skriver:

    Fan vad trött jag är på det där. Det är som att systerskap och att stå gemensamt på barrikaderna bara betyder någon om alla har ”korrekta” åsikter. Fuck that shit. Fan vad trött jag är på så många som är feminister som talar så fint om anti-rasism och intersektionalism använder sig av dessa två till att trycka ner andra kvinnor med obekväma åsikter. Bra liksom, ni har misslyckats i att bekämpa patriarkatet. För när dessa kvinnor du tar upp i artiklarna förnekas sina erfarenheter och anklagas för att vara rasister. Ja då vet vi att en har misslyckats, och jag tycker feminister som resonerar så borde ta mig fan skämmas.

  3. svalin skriver:

    Visst är det en viss skillnad att ha hela eller större delen av släkten emot sig än en gärningsman. Å andra sidan är jag skeptisk till delar av debatten om hedersvåld då en del debattörer för det att låta som att våld och begränsningar av kvinnor bara finns i vissa kulturer som hos muslimer, trots att våld och begränsningar är vanligt i Sverige och resten av Europa också även då offer och förövare inte kommer utanför Europa. Våld mot kvinnor finns överallt i världen, om än att våldet tar sig olika uttryck och somliga kan sägas vara mer farliga än andra former. Både att se våld som universellt och att tro att bara vissa grupper gör sig skyldiga till våld mot kvinnor är problematiskt. ingen av de synsätten kan hjälpa kvinnor som blir slagna.

    • Christine skriver:

      Bra kommentar!
      Både att se våld som universellt och att tro att bara vissa grupper gör sig skyldiga till våld mot kvinnor är problematiskt. ingen av de synsätten kan hjälpa kvinnor som blir slagna.

      Oh ja, det skriver jag helt under på. Syftet med mitt inlägg var inte på något sätt att förringa det våld som finns inom svensk kultur eller förneka att våld mot kvinnor förekommer överallt i världen. Jag ska inte heller förneka att det finns en risk att vissa får för sig (eller i alla fall vill föra fram åsikten) att våld mot kvinnor bara förekommer i vissa delar av världen, nämligen hos de där ”andra” medan vi i väst har kommit förbi sådant -något som naturligtvis är bullshit. Det är naturligtvis en risk man ska vara medveten om.
      Det jag ville sätta fokus på är att det finns en tendens inom svensk feminism att inte riktigt vilja erkänna kvinnors erfarenheter av hedersrelaterat våld som just hedersrelaterat våld, utan att kalla våldet ”så kallat hedersrelaterat våld” etc. Och detta upplever jag vara att förminska de utsatta kvinnornas faktiska erfarenheter. Flera kvinnor som upplevt hedersrelaterat våld och hot vittnar om att de känner sig svikna av svenska feminister. Exempelvis Sara Mohammed från Glöm aldrig Pela och Fadime, som själv könsstympats och hotats av tvångsäktenskap, säger att hon anser att Gudrun Schyman svikit totalt i den här frågan (tex. här: http://www.ottar.se/artiklar/man-blundar-f-r-hedersv-ldet). Andra exempel på kvinnor som uttalar sig i liknande ordalag (vet dock inget om deras personliga erfarenheter av hedersrelaterat våld) är Bahareh Andersson här http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/22/feminister-sviker-tjejer-som-gifts-bort-under-sommarlovet eller Tara Twana här: http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/15/f-rnekare-av-den-specifika-hederskulturen-sviker-offren. Det är väldigt allvarliga anklagelser, och något som vi feminister måste lyssna på och ta till oss.
      Att i detta läge läsa om en svensk man(!) som står och teoretiserar och, ja faktiskt hjärnrunkar kring begreppet hederskultur, ja det fick bägaren att rinna över för mig.

    • FumikoFem skriver:

      Svalin:

      ”Våld mot kvinnor finns överallt i världen, om än att våldet tar sig olika uttryck och somliga kan sägas vara mer farliga än andra former.”

      Men det är just det, en förväntas att inte tala om dom olika uttrycken det patriarkaliska våldet tar sig, bara vissa. Hedersvåld är ett sådant uttryck, men det ska vi inte tala högt om för det är fel… Det är som att vi inte kan hålla mer än en tanke i huvudet på samma gång.

  4. Ping: Om hedersvåldsdebatten | Intersektionell Solidaritet – Där det finns makt finns det motstånd

  5. Ping: Relativisering i feminismens namn « Feminism och Funderingar

Kommentarsfältet är stängt.