Ja till Livets felaktigheter

Efter att ha följt svenska abortmotståndares arbete till och från i flera år kan jag konstatera att ett väldigt framträdande drag hos Ja till Livet är detta: Ja till Livet ljuger sällan. De sprider också ytterst sällan direkta felaktigheter. Däremot så presenterar de konstant bara en liten del av sanningen, och den delen är konstant vinklad åt…ja, deras sida av saken helt enkelt. Så i slutändan presenterar Ja till Livet information som är felaktig, men utan att direkt ljuga.

Detta kan man se väldigt tydligt på deras Facebook-wall. Ett exempel kom nu i veckan (11 oktober närmare bestämt), då Ja till Livet länkade till denna recension av boken Ottar och kärleken. Recensionen är väldigt positiv, och snarast ett slags hyllning till RFSUs grundare. I statusraden skrev Ja till Livet såhär:

En rejäl hyllning till RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen. Naturligtvis inte ett ord om henne som en av Sveriges mest drivande krafter för tvångssterilisering och abort på eugenisk grund.

Under statusuppdateringen har en läsare fällt kommentaren*:

Nej, det hade ju inte varit PK. ;-)) Kallas även mao för historierevisionism…

Okej. Naturligtvis är det otroligt slappt, konstigt och rent ut sagt illa av recensenten att inte nämna de milt uttryckt mörkare dragen i Ottars ideologi (anledningen till att jag inte använder starkare uttryckt än mörkare är att jag känner att jag överanvänt ordet vidrig på sistone). Men varför är det enligt Ja till Livet självklart (naturligtvis är ordet deanvänder) att recensenten inte gör det?  På RFSU:s hemsida har man inte gjort något för att mörka Ottars rashygieniska tankar, utan tvärtom framhållit att Lena Lennerhed, RFSU:s förra ordförande, var bland de första som pratade om det. Jag har också bloggat om just detta (och också om att andra förgrundsfigurer än Ottar i kampen för reproduktiva rättigheter bar på dessa ideer), och om hur vi varken får glömma eller förneka detta. Men detta är typiskt Ja till Livet. Genom att länka till en enda recension som inte nämner Ottars människofientliga ideer och skriva att det är ”självklart” (naturligtvis) kan de skapa en bild av att Ottars rashygienska ideer är något svenska aktivister för reproduktiva rättigheter försöker mörka. Och de som kommenterar* kan genast dra till med historierevisionism, trots att denna enda recensent inte har förnekat Ottars rashygieniska tankar, bara låtit bli att skriva om dom. *

Andra exempel på hur Ja till Livet vinklar är när de länkade till en artikel av RFSU, som handlar om att barns sexualitet ska vara ett av RFSUs fokusområden (tyvärr kan jag inte hitta länken till artikeln på RFSUs hemsida nu). Ja till Livet skrev inidgnerat att det vore MYCKET intressant att veta hur RFSU ser på barns sexualitet. Tja, hade de bara scrollat ned några få centimeter hade de hittat flera länkar (jag tror att det var denna och denna)  till artiklar där RFSU förtydligade sin position och hade de dessutom läst vad som stod så hade de sett att det knappast var några konstigheter (bland att annat förtydligade RFSU att en av anledningarna var att ge barn verktyg att kunna berätta om eventuella övergrepp). Som sagt, Ja till Livet ljög inte direkt. Men genom att hålla sina läsare omedvetna om att RFSU i samma andetag som de skrev att de ville fokusera på barns sexualitet också gav länkar till vad exakt de menade så kunde de ändå sprida bilden av RFSU som en pro-pedofil rörelse.

Ett tredje exempel är hur Ja till Livet agerat kring Europarådets resolution kring samvetsfrihet, som kom i oktober förra året.  Detta är alltså en juridiskt sett icke-bindande rekommendation om samvetsfrihet inom vården (dvs. abortmotståndare ska inte behöva utföra aborter). För det första kan vi ju bara titta på reaktionerna när resolutionen kom. Europarådet har tidigare kommit med en juridiskt sett icke-bindande rekommendation om att medlemsstaterna inte bara ska avkriminalisera abort utan garantera att abort är tillgängligt. När denna resolution kom blev det en notis på RFSU:s hemsida där de skriver Dokumentet, som undertecknats av Europarådets samtliga 47 medlemsstater, är inte juridiskt bindande, men kan komma att få stor betydelse ändå. Observera att RFSU redan från början gjorde klart att dokumentet inte är juridiskt bindande, och använder uttrycket kan komma när det diskuterar betydelsen. När rekommendationen om samvetsklausul röstades igenom beskrev Ja till Livet det som en gigantisk seger, de skrev otaliga blogginlägg, och ämnet togs till slut upp i Debatt. Inte ord hördes om att resolutionen inte är juridiskt bindande. Allt sedan resolutionen kom har Ja till Livet sedan gjort en stor affär av att Sverige inte har någon samvetsklausul, utmålar detta som att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna och uppmanar vårdpersonal att höra av sig till dem så att Ja till Livet kan driva deras fall ”till högsta tänkbara nivå”. Ett av dessa inlägg i loggen fick deras fans att entusiastiskt kommentera om hur bra det var att det finns internationella domstolar när Sverige nu bryter mot internationella ”regler”. Naturligtivs påpekade inte Ja till Livet felaktigeheten i påståendet. Att Europarådet tidigare har  rekommenderat sina medlemsstater att garantera tillgången på abort låtsas Ja till Livet inte om. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt nog och frågade Ja till Livet att eftersom de nu tyckte att det är så viktigt att länder följer Europarådets rekommendationer också erbjuder hjälp att driva fall åt kvinnor som nekats abort. Det enda som hände var att jag togs bort från Ja till Livets sida och jag fick aldrig något svar…

*Uppdatering: Om ni tillhörde någon av de 39 läsare som läste inlägget någon gång under de första tre och en halv timme det var publicerat så märker ni att jag har redigerat bort läsarens, som är ett välkänt troll, fyra alias (vet inte vilket som är hans riktiga namn. Förmodligen inget av dom).  Anledningen till att jag tog bort var att jag inte var säker på de regler som gäller kring dylik publicering och jag vill att detta inlägg ska handla om Ja till Livet, inte om hur PUL ska tolkas eller ifall det är rätt att skriva ut kända alias på kända troll.

Det här inlägget postades i Reproduktiva rättigheter, Sex + politk = Sant och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ja till Livets felaktigheter

  1. Visselpaj skriver:

    ” Vid ett tillfälle fick jag faktiskt nog och frågade Ja till Livet att eftersom de nu tyckte att det är så viktigt att länder följer Europarådets rekommendationer också erbjuder hjälp att driva fall åt kvinnor som nekats abort.”

    Haha, klockrent.

  2. auuus skriver:

    Det är väl det som faran blir då en låter religionen styra tankesättet. Nu menar jag givetvis inte att det per definition är fel på religiösa, men i samhällspolitiska, moraliska och vetenskapliga frågor så känns det ju ändå lämpligare att utgå ifrån att det inte finns någon gud än att utgå ifrån att det gör det.

    Vad det gäller samvetsfriheten för läkare så känner jag att sådana inte bör finnas. Har en valt att bli läkare så bör en inte få välja och vraka bland patienterna, utan faktiskt tjäna dem i allt, så att säga. Och om valet kommer fram här så kan det ju lätt gå vidare till att läkare inte behöver behandla brottslingar, eller att hbtq-fober ska få välja att inte behandla dem, osv.
    Men jag är inte jätteinsatt i den frågan, så det kan mycket möjligt finnas något jag förbiser, så rätta mig gärna om jag har fel.

    Och, det jag egentligen tänkte skriva innan tankarna vandrade iväg: Bra skrivet, som alltid!🙂

    • Christine skriver:

      Jag är också emot samvetsfrihet av just de anledningar du beskriver. Jag undrar, ska dylik frihet även omfatta Jehovas vittnen som inte vill utföra blodtransfusioner eller scientologer som inte vill referera självmordsbenägda patienter till psykiatrin? Nej tack.
      Sedan anser jag precis som du att valet att inte arbeta med aborter/blodtransfusioner/psykiatri görs redan när man väljer utbildning. Själv utför jag djurförsök i mitt jobb. Hade jag inte velat utföra djurförsök hade jag endera valt en annan utbildning eller samma utbildning men sedan sökt mig labb där man inte jobbar med djurförsök. Jag anser mig inte ha någon rätt att komma gnällandes i elfte timmen om att jag nog inte kan utföra arbetsuppgifter som ingår i ett jobb jag de facto sökt mig till själv.

      • auuus skriver:

        Mjo, precis!
        Det vore som att jag, som ska bli lärare, skulle vägra att undervisa t ex borgare, bara för att jag inte delar deras åsikter. Väljer en ett yrke, framför allt ett samhällstjänande sådant, så får en liksom leva med hela yrket, och inte bara välja ut de delarna som passar en.

  3. Ping: När hjältar faller | Forskarfeministen

Kommentarsfältet är stängt.