Om våldtäkt och ansvar

 När man disktuerar våldtäkt och andra sexualbrott brukar alltid någon framföra idén tanken att sexbrott beror på mäns starka, ohejdbara sexualdrift. Ibland sägs detta rent ut, ibland så kommer det fram mellan raderna genom  att man påpekar att kvinnor kan undvika att bli våldtagna genom att inte klä sig ”utmanande” eller ”slampigt”. Här brukar feministerna påpeka att detta inte stämmer, för man kan bli våldtagen oavsett klädsel och att våldtäkt handlar om makt snarare än om sex.

Efter att ha funderat en del kring detta har jag kommit fram till att ur ansvarssynpunkt spelar det i mina ögon ingen som helst roll vad våldtäkt beror på. Även om nu sexualbrott skulle orsakas av att män är sådana totala djur att de bara måste få utlösning i en kvinna bara för att de har fått stånd så är det fortfarande inte offrets fel. Skulden ligger fortfarande på den person som inte lärt sig att hantera sin sexdrift. Har man så starkt sexdrift att man bara inte kan hejda sig så är det faktiskt ens eget ansvar att hitta sätt att hantera den. Förslag på åtgärder kan vara att undvika att vara där kvinnor, framförallt lättklädda, befinner sig, använda ögonbindel för att slippa bli lockad, gömma sig om det finns kvinnor i närheten, kanske sätta något slags lås på brallorna (borde inte vara omöjligt att konstruera, och sedan kan man ha en kompis som kan koden/har nyckeln), kanske ta hormoner för att dämpa sexlusten eller om möjligt hitta sätt att få utlopp för sin enorma drift på ett sätt som inte skadar någon annan människa (tex. se till att alltid befinna sig i närheten av utrymmen där man kan hoppa in och runka osedd, alltid ha med sig en termos med makaroner/Miss Softie/ vad man nu föredrar).

Nu vill jag också göra klart att jag inte tror att våldtäkt i första hand beror på något slags omättlig och okontrollebar drift hos män (och även om jag trodde det är jag övertygad om att de flesta män skulle vilja och kunna hitta sätt att kontrollera sina drifter, se ovan). Att tro att sexualbrott orsakas av att män inte kan kontrollera sin sexdrift är i grund och botten ett väldigt negativt sätt att se på män. Män är djur liksom. Det är bara det att vi inte tänker på det. För synen på män som hormonstyrda sexgalningar har nämligen aldrig använts för ett argument mot män. Det har konstant använts som ett argument mot kvinnor. Det har använts som argument för att kvinnor ska gömma sig, täcka sig, hålla sig inomhus och ta ansvar för mäns drifter. Det har använts som argument mot att kvinnor inte ska få inneha vissa positioner inom religiösa kretsar för att männen i församlingen kommer att bli distraherade av att titta på den unga snygga kvinnliga prästen istället för att lyssna på det hon säger alterantiv att männen i moskén inte kommer att kunna koncentrera sig på att be när den kvinnliga imanen som leder bönen ligger med rumpan mot dom (det är tydligen inget problem för kvinnor att se en ung manlig präst eller att be medan den vältränade imanen vänder häcken mot dom. Och ändå ses KVINNOR som det mer hormonstyrda könet utan lika mycket logiskt tänkande). Vad tankesättet inte har använts till är att begränsa mäns liv, vilket faktiskt borde ha varit det rimliga. Det har inte använts som argument för män att hålla sig hemma de tider på dygnet då man kan misstänka att lättklädda kvinnor kommer att röra sig ute, eller att använda ögonbindel. Det har inte använts som argument för att män ska sitta på separat plats i den religiösa byggnaden, gärna då gömda bakom ett skynke eller vägg så att de inte behöver se den unga kvinnliga prästen medan hon predikar eller imanens rumpa medan hon ber. Det har inte använts som argument mot mäns rösträtt eller mot mäns inflytande i beslutande församlingar. Vilket borde ha varit det logiska. Jag menar någon som inte ens klarar av att hålla sin sexualdrift i styr borde väl knappast vara betrodd att rösta, än mindre sitta i beslutande organ. Tänk om han får stånd under förhandlingarna liksom?
Däremot har kvinnors hormoner genom århundrandena använts som argument för att kvinnor är för driftsstyrda för att få rösta eller ha något att säga till om.
Så, vad jag föreslår är att vi ska vara konsekventa. Om kvinnors hormoner är argument mot kvinnor ska mäns hormoner och drifter vara argument mot män. Står du för att män är djur som inte kan kontrollera sina drifter så får du också stå för att män ska behandlas som sådana, med allt vad det innebär. Inte kräva att kvinnor ska få sitt livsutrymme begränsat.

Ps 1: När jag började skriva det här så hade jag funderat på att använda könsneutrala termer kring offer och förövare, som de som våldtar respektive bli blir våldtagna. Efter att ha funderat på det insåg jag dock att detta skulle förta en del av vitsen med inlägget, dvs. visa på den dubbelmoral som finns kring hur samhället resonerar kring män och kvinnor då det rör sig som sexualiserat våld. Därför är inlägget skrivet på ett sätt som får det att låta som att det alltid är män som utsätter kvinnor för sexualiserat våld. Jag vet att detta inte är sant och det är inte meningen att osynliggöra det våld som kvinnor utsätter kvinnor för, eller män utsätter män för eller kvinnor utsätter män för. 

Ps 2: Nu är det mycket IRL igen. Därför ligger bloggen lite i träda ett par veckor och det kan ta lite längre tid innan din kommentar publiceras. Men som vanligt, höll du dig bara till reglerna så håll ut -den kommer!

Det här inlägget postades i Feminism, Ge fan i att skylla på offret, Sex, Skit jag är trött på att höra. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Om våldtäkt och ansvar

  1. Martin Grape skriver:

    Själv brukar jag rekommendera de 10 råden som funkar mot våldtäkter:

    Om folk följer dem så minskar antalet våldtäkter drastiskt…

  2. Ping: Om våldtäkt och ansvar (via Forskarfeministen) | smartasanna

  3. Eva skriver:

    Mycket bra inlägg som belyser den förhärdade dubbelmoral som finns ang. sexualitet och hormoner.

  4. Linnea skriver:

    Statens folkhälsoinstitut gav i år ut en kunskapsöversikt som heter ”mäns sexualitet och reproduktiva hälsa”. En av artiklarna som tas upp där heter ”Can ‘Men’ stop rape? Gender in the ‘My strenght is not for hurting’ Rape prevention campain.”
    Resultatet blev omvänt. Det upprätthöll en hegemonisk maskulinitet, objektifierade kvinnor och tystade deras röster.
    Jag har inte läst artikeln bara sammanfattningen i kunskapsöversikten men jag tycker det är intressant. Det verkar inte gå att komma ifrån objektifierandet av kvinnor och upprätthållandet av den hegemoniska maskuliniteten. Tills jag hittade en av dessa kampanjer på youtube. Det var väl kanske inte så konstigt då.

    • Christine skriver:

      Supertack för tipset! Jag hörde talas om den kampanjen när den startade eftersom det postades om dem på några feministforum jag tillhörde. Reaktionerna, då i början av kampanjen, var ganska blandade vill jag minnas. Och med blandade menar jag just blandade, en del var positiva, några negativa men de flesta (om jag minns rätt) var mer nja, vi får väl se hur detta går, det kan gå åt endera hållet. Intressant att höra att resultatet då inte blev bra…
      Om jag får tid ska jag försöka införskaffa rapporten och läsa, för det här lät intressant. Och ja, när man ser videon så blir man ju inte jätteförvånad…

  5. Visselpaj skriver:

    Håller med. När kvinnor har PMS ses hormonerna som en orsak till att inte ta någon på allvar. Men det är ju knappast någon som förespråkar att män inte borde vara ledare för ”deras starka nästan okontrollerbara sexdrift”. Dessutom har jag för mig att jag läst att testosteron inte gör personer mer aggressiva, att det bara är en myt. Vet du något om det?

    • Christine skriver:

      Dessutom har jag för mig att jag läst att testosteron inte gör personer mer aggressiva, att det bara är en myt.

      Efter vad jag har förstått så är kopplingen testosteron->aggressivitet ganska väl etablerad. Däremot så finns det vissa indikationer på att testosteron inte ökar viljan att ta risker, vilket man tidigare trott. Det har gjorts en undersökning som visade att högre nivåer testosteron inte ökar benägenheten att ta risker, däremot så ökar benägenheten att ta risker då testpersonerna tror sig ha högre halter av testosteron. Tyvärr hittade jag inte studien när jag kollade runt idag, men jag ska leta lite till och återkomma.

      • Visselpaj skriver:

        När du säger att koppling mellan testosteron och aggressivitet är väl etablerad, menar du då att det är vetenskapligt bevisat eller att det är en väldigt utbredd myt?

        • Christine skriver:

          Jag menade det förstnämnda -att det är väl vetenskapligt bevisat. HOWEVER, efter att jag postade kommentaren har jag gjort lite fler efterforskningar och insett att den länken faktiskt inte är så väletablerad som jag trodde!!! Jag hittade bland annat den här artikeln, som visar att tillskott av testosteron gör kvinnor mindre aggressiva i förhandlingar! : http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21403636 Spännande, eller hur? Nu svarar jag väldigt snabbt, men jag hoppas återkomma i ämnet i ett eget blogginlägg så fort jag fått tid och möjlighet att läsa på lite mer.

  6. Ping: Om biologiska könsskillnader (eller Jag är inte rädd för Resultatet jag är rädd för Diskussionen) | Forskarfeministen

Kommentarsfältet är stängt.