Put your money where your mouth is…

Okej, nu kommer jag låta smågnällig. Eller inte bara små…JÄTTEgnällig. Faktum är att det där ordet som börjar på B, slutar på A och ar itterfitt i mitten ligger ganska nära.

Hur som helst, tydligen har några slags kryptiska meddelanden börjat gå runt på Facebook för att uppmärksamma bröstcancer. Okej, sure, fine. I vanliga fall tycker jag sådant är rätt kul, och jag är ganska ”all aktivism är aktivism, även facebook-aktivism å alla gör vad dom kan bla bla (herregud, största delen av min egen ”aktivism” bedriver jag ju på nätet)”…MEN den här gången sammanföll dessvärre denna kampanj med ansökningstiden för diverse anslagsansökningar. Jag kan säga att anslagsansökning i sig är tillräckligt för att göra mig ledsen, arg och bitter. En anslagsansökan innebär att jag måste avsätta tid och ork för att söka stålar till min forskning, pengar som jag förmodligen aldrig kommer att se röken av för att vi är för många som konkurrerar om pengarna. Det som behövs för att bota bröstcancer*, eller vilken annan cancer* som helst är inte kryptiska meddelanden på Facebook. Det är forskning. Och forskning kostar pengar. Att söka pengar tar tid från forskning.

Jag tror att ni förstår ekvationen.Det jag vill komma fram till är följande: Vill du stötta kampen mot cancer -skänk pengar. Så lite eller så mycket du kan. Så att forskarna sedan kan ägna sig åt faktisk forskning och inte att jaga pengar. Så att forskarna har råd att göra de experiment de vill. Har du inga pengar att skänka, önska dig det i födelsedagspresent eller dylikt. Skänk pengar och uppmana andra att göra detsamma. Tro mig, ett kryptisk meddelande på Facebook är ingen hjälp när de som forskar kring cancern ifråga tvingas ta tid från sin forskning för att söka pengar, eller inte ens har råd att göra experiment.

Tack och hej för mig, nu ska jag jobba vidare på anslagsansökan. Vi hörs efter måndag då den ska vara inne!

*Ska också säga här att nej, just jag forskar inte på bröstcancer. Mitt huvudprojekt har endast en långsiktigt koppling till cancer-botande, däremot har jag ett biprojekt som handlar om prostatacancer (just det alla anti-feminister som läser här! Jag tar det igen: Prostatacancer)
Ska också säga att jag förstår att vissa verkligen inte har pengar att skänka. Det är inte er jag vänder mig emot. Har man inte så har man inte. Men ska ni uppdatera er Facebook-status uppdatera inte med löjl i stil med ”i like it on the sofa” eller ”27 cm 30 sekunder” eller vad det nu kan vara utan uppdatera med pg-numret till Cancerfonden och ordet Skänk!

Det här inlägget postades i Politik, Utbildningspolitk, Vetenskap. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Put your money where your mouth is…

  1. Hannah skriver:

    Fy fasen vilket bra inlägg. Jag har just länkat det på fejjan med orden: Jag har så här mycket att säga om den här kampanjen. Hope you don’t mind.

    • Christine skriver:

      Tack🙂 Och självklart har jag inget emot att du länkar till det -tvärtom blev jag väldigt glad över att folk uppskattar det🙂 Jag var rätt arg när jag skrev det, och jag är glad att folk förstår och inte bara tycker att jag är sur och gnällig!

  2. Eva skriver:

    Väl rutet…😉

  3. Öbon skriver:

    Superbra inlägg! Har fått samma uppmaning, har inte uppdaterat än och jag kommer inte göre det heller. Tycker det är rätt jobbigt med alla dessa kampanjer på fejan, som egentligen inte betyder särskilt mycket.
    Det blir som att om man inte uppdaterar som sina kompisar, är man MOT något, eller som i det här fallet, FÖR bröstcancer. Flockmentalitet är vad det är.
    Har in min absoluta närhet några kvinnor som drabbats, och som blivit amputerade. Går själv regelbundet på mammografi (är i den åldern).

    • Christine skriver:

      Det blir som att om man inte uppdaterar som sina kompisar, är man MOT något, eller som i det här fallet, FÖR bröstcancer. Flockmentalitet är vad det är.

      Javisst, och det som retar mig är att ska man nu köra en kampanj med statusupdateringar -gör något vettigt. Som att skicka runt pg och bg-nummer till Cancerfonden, vilket du nu har gjort.

  4. Öbon skriver:

    Ps. Har skänkt ett litet bidrag till Cancerfonden och också uppdaterat fb-statusen med pg- och bg-nummer. Tack för att du så klokt tipsade om det.

  5. Öbon skriver:

    Pps, har länkat till din blogg på fejan.

  6. Torun skriver:

    Heja dig! Bra rutet!

    Då har jag ett till gnäll – jag är så less på bröstcancer. Visst, det är lika illa att drabbas av som alla cancerformer, men det är beklämmande att vi bara kan engagera oss i att samla pengar till sådant som vi har känslomässiga band till. Bröst, hjärtan och gulliga barn. Ändtarmscancer och tjocktarmscancer är vanligare och dödligare cancerformer än bröstcancer, och egentligen borde årliga bajsprov vara lika viktiga som mammografi, men vem ordnar ändtarmsgalan? Har en liten söt tjocktarm som rockpin? ”All världens barn” låter gulligt, men vad sägs om att ordna fistula-galan? (Fistula kan ni googla på, en ledtråd: undernärda, omskurna mycket unga flickor föder barn under primitiva förhållanden, hur tror ni deras underliv ser ut efteråt? Fast det var det där med bajs, igen, nope bajs ger inga galor.)

    • Christine skriver:

      Tack🙂

      Jag förstår också vad du menar om att det lätt blir ett litet olyckligt fokus på just bröstcancer. Ibland får jag lite känslan av att det är så lätt att fokusera på bröstcancer, inte bara för att det är en vanlig form av cancer, utan också för att det drabbar en sexig del av kvinnokroppen och för att de som drabbas ses som oskyldiga till att ha drabbats. Jag hoppas jag har fel men ibland upplever jag att bröstcancerfokus blir en ursäkt för att tex. ordna jippon där kvinnorna ställer sig och visar brösten på stan (vilka var det som ordnade det? Var det inte Aschberg och Fylking?) utan att behöva höra gnäll om sexism för trots allt gör man det för att uppmärksamma cancer. Dessutom är lungcancer en väldigt vanlig form av cancer och väldigt dödlig, men ser vi någon lungcancergala? Nej. Och jag undrar (och här hoppas jag verkligen att jag har fel) att lungcancer ses som mindre sexig men också att det finns en liten ”skylla sig själv” mentalitet kring denna cancerform som gör att den inte är lika rolig att uppmärksamma. Sedan angående ändtarmsgala etc. jag tror definitivt att det finns en liten äckelfaktor som hindrar att vi uppmärksammar ändtarmscancer etc. i tillräcklig utsträckning. Arga Klara föreslog att vi skulle ha Bruna Bandet för att uppmärksamma tarmcancer. Det tycker jag låter jättebra och skulle med glädje köpa. Jag blev för övrigt sugen på att ordna fistula-galan.

    • Visselpaj skriver:

      Tänkvärt. Håller med om att det är olyckligt att snöa in på det som anses lite gulligare och ”oskyldigare” än annat. Orättvist för dem som råkar drabbas av den ”mindre-behjärtansvärda-sorten”.

    • Öbon skriver:

      Heja Torun!
      🙂

  7. Fredrick skriver:

    Bra inlägg, jag saknar inte mitt Facebook-konto när jag läser det här och annat.
    Intressant att du forskar om prostata-cancer.. tipsar Pär Ström:)
    De här jippona där kvinnor visar brösten på stan tycker jag är mycket angelägna och lovvärda..

  8. Ping: Året som gått | Forskarfeministen

Kommentarsfältet är stängt.