Kliv ned från korset Marcus Birro. Vi behöver träet.

Som ni märker har det varit lite bloggtorka här på sistone. Anledningen är att jag har jobbat som ett djur för att kunna skicka in en artikel innan semestern. En annan person som för ett tag sedan försökte få en artikel publicerad  var Marcus Birro (här var jag tvungen att garva lite åt min skitsnygga övergång. Hahaha, du är bara bäst Christine!). I Marcus Birros fall var det dock inte Epigenetics and Chromatin som var målet utan DN Debatt. Ej heller hade Marcus Birro lika snygga data som vi har, däremot en enormt känsloladdad text fylld med målande beskrivingar om mänskliga foster som ligger och dör ensamma i blodiga handfat (detta med blodiga handfat måste för övrigt vara något som Birro själv fantiserat ihop då ursprungstexten bara talade om foster som dog  på en filt i sköljen) samt en massa prat om hur det gick till då han och hans fru drabbades av ett sent missfall.

Hur som helst. Denna artikel ville Birro ha publicerad på DN Debatt vilket redaktören Bo G Andersson -något förvånande- från början sa ja till. Chefredaktören Gunilla Herlitz sa dock nej, och Marcus Birro fick publicera sin artikel på Svd Brännpunkt istället. Birro verkar enligt en Newsmill-artikel ha fått en förklaring till varför. Nyhetschef Maria Ringborg förklarade för Birro att den innehöll för mycket känslor och för lite fakta samt var dåligt skriven. Vilket den var (formuleringar som Människolivet är inte särskilt högt värdesatt i Sverige. Varken innan födsel, under livet, eller i döden -kom igen lite). Men för Birro räcker inte detta och vi som har varit med ett tag vet ju vid det här laget att Marcus Birro är Sveriges absolut syndaste människa. Det finns ingen, ingen, ingen som det är så synd om som Marcus Birro. Så när han blev refuserad av DN Debatt berodde det ju inte på att artikeln helt enkelt inte höll måttet eller något sådant utan på att Birro är utsatt för censur. Sveriges abortmotståndare hakade givetvis på. Den alltid lika sansade (med sansad menar jag totalt utflippade) Samvetsbloggen skriver 

Vi i Sverige kritiserar gärna andra länder för åsiktsförtryck och censur i deras lagstiftning. Att istället införa det bakvägen i praxis är knappast bättre.

Som att vara tvungen att publicera på landets NÄST största debattsida iställt på den största skulle vara censur. Såhär är det nämligen. Det är enormt svårt att bli publicerad på DN Debatt. Det är heller inte ovanligt att man först får ja och sedan nej! För ett par år sedan skrev några kända svenska forskarprofiler en artikel om de låga forskningsanslagen som de ville publicera på DN Debatt. I det fallet fick de först nja. Sedan ja. Sedan, den kommer imorgon. Det gjorde den inte. Sedan lät det ja igen. Sedan…äsch, jag minns inte alla turer men det slutade med att författarna tröttnade och artikeln kom till slut in på Svd Brännpunkt (läs den!). Var detta dåligt stil från DN:s sida? Ja. Är det förvånande att Sveriges mest eftertraktade debattsida beter sig som divor när det gäller vad som ska publiceras? Nej. Är det censur att inte bli publicerad? Hell no, inte i närheten.

Hur som helst, det jag försöker säga är egentligen att Marcus Birro (tillsammans med Sveriges abortmotståndare) kan kliva ned från korset nu. Vi behöver träet. Det är inte synd om dig för att du var tvungen att publicera ditt känslomässiga sammelsurium på sveriges näst största debattsida istället för den största. Det är inte censur. Många, många andra har råkat ut för samma behandling när de velat skriva på DN Debatt. En sådan ansedd sida har råd att bete sig lite hur de vill.
Jag tror inte att Birro kommer lära sig. Men alla ni andra som läser detta kan kanske komma ihåg att det är svårt att bli publicerad på DN Debatt. Ett ja kan snabbt förvandlas till ett nej. Detta innebär inte att ni är utsatta för en komplott eller utsatta för censur.

För att bara avsluta vill jag säga en sak. Birros upprördhet verkar komma sig av en väldigt tragisk historia där han och hans fru drabbades av ett sent missfall. Som jag har förstått verkar det dessutom som att denna tragedi kunde ha undviktis om läkarna tagit problemet på allvar. Jag vill göra klart att jag inte på något vis vill raljera över deras sorg, utan tvärtom jag känner verkligen med dom.  Men genom att dra upp en djupt tragisk historia som inte har med sena aborter att göra försvåras just det samtal som Birro påstår att han vill ha.Det jag har emot är när Birro verkar vilja använda sin tragedi till att försvåra för kvinnor som befinner sig i liknande situationer genom att inskränka aborträtten. Vi får inte glömma att många av de sena aborterna utförs på önskade graviditeter, som abryts av medicinska skäl och att dessa kvinnor befinner sig i en situation liknande den som Marcus Birro och hans fru befann sig i.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Feminism, Reproduktiva rättigheter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Kliv ned från korset Marcus Birro. Vi behöver träet.

  1. Martin Grape skriver:

    Det är synd om Birro, det är tom så synd om Birro att jag ledsnat på hur synd det är om Birro, han spikar upp sig på korset så ofta som han bara hinner tycks det och jag har faktiskt ledsnat på att han angriper aborträtten men skall vara immun mot kritik bara för att han och hans fru hade ett tragiskt missfall för några år sedan. Det är trist när missfall händer, men ställer man sig i det offentliga rummet och yttrar en kontroversiell åsikt så får man acceptera att man får svar i frågan även om man har ett tragiskt missfall i bagaget.

    Samvetsfrihetsbloggen kan ju gärna ge en definition på religionsfriheten som de efterfrågar i sin header, jag misstänker att deras definition är deras rätt till att vara religiösa i tid och otid oberoende av hur det påverkar andra. Att religionsfrihet förutom rätten till religion också innefattar rätten till frihet från religion verkar ha gått dem helt förbi.

  2. Ping: Rapport från Almedalen: Abortdebatt | Forskarfeministen

  3. Sven Johansson skriver:

    Cyniker med fascistanstrykningar (oavsett kön och påstådd partifärg) som er har vi nog av i Sverige. Jag ger Birro en eloge för att han vågar utmana er och mediaetablissemanget och våga tala om det omoraliska i att låta levnadsdugliga foster självdö, samtidigt som man talar om alla människors lika värde.

    Sedan ‘Fri Abort’ infördes har c:a 1.000.000 foster aborterats (där har vi dessutom en delförklaring till vår katastrofala befolkningspyramid), hur många av dem hade överlevt utanför modern om man inte aktivt tagit livet av dem?

    Hyckleri är bara förnamnet.

    • Christine skriver:

      Jag har som regel att inte publicera kommentarer som åberopar Goodwins lag, men ordet fascism är ju inte riktigt samma sak som att dra in Hitler i diskussionen. Låt gå för denna gång. Du förlorar i vilket fall.

  4. L skriver:

    Hur kommer det sig att man kan åberopa miljarder med kronor och ören och dollar och hela skiten för att stödja rymdfärder därför att man tror sig funnit spår av liv på mars eller jupiter eller någonstans efter ett fynd av en meteorit som visar spår av liv? En stendjäkel som sägs innehålla tecken på förutsättningar för liv!
    Men för helvete! Alla de processer som sätts igång när ett ägg befruktas är väl liv om något i så fall.
    Hela resan som görs i det ögonblicket och framåt är hisnande. Man kan väl ändå inte mena att vi borde födas färdiga? Bara för att inte hjärtat syns så kan man inte säga att det inte existerar. Någonstans börjar det ju ta form. Är det förutsättningar och tecken på liv som drar igång?
    Absolut självklart!

  5. Ping: Brev till Marcus Birro | Forskarfeministen

Kommentarsfältet är stängt.