Att bli våldtagen i sömnen

En 19-årig man har dömts för våldtäkt eftersom han hade sex med VÅLDTOG sin flickvän när hon sov.  Karln försvarar sig med att han trodde att flickvännen var avslappnad snarare än sov.

Pelle Billing frågar på sin blogg om man ska ta hänsyn till att ”den unge mannen” trodde att hon var avslappnad och inte sovandes.
Svaret är ett fett NEJ! Det är så att man (och kvinna. Och genderqueer. Eller skitsamma, helt oavsett kön vilket kön du har) har ett ansvar att se till att personen man har sex med är med på noterna. Denna 19-åring tog inte det ansvaret, utan idkade sexuellt umgänge med henne mot hennes vilja och begick därmed en våldtäkt. Att han trodde att hon bara var avslappnad är ingen ursäkt.

En annan sak som för övrigt alltid förundrar mig i diskussioner om sex, ansvar, prataomdet, osv. är för övrigt hur omänskligt svårt vissa människor verkar ha att kommunicera ens det minsta lilla pyttelilla när det gäller sex. Jag menar, det är självklart att man inte ska prata sönder vissa saker eller kräva skriftliga kontrakt, men om man märker att ens partner ligger som en död fisk borde det inte vara är det de facto inte särskilt svårt att fråga hur hen har det. Ja, jag har varit i den situationen själv och nej, man behöver inte slänga fram ett kontrakt och kräva skriftligt tillstånd innan man fortsätter med vad det nu var man gjorde, det funkar utmärkt med ett ”hur känns det här då?” eller ”är det här skönt” (du kan säkert komma på egna repliker som inte på något sätt riskerar att störa stämningen samtidigt som du försäkrar dig om att din partner njuter lika mycket som du hoppas att hen gör)

 

Det här inlägget postades i Feminism, Ge fan i att skylla på offret, Sex, Sex + politk = Sant. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att bli våldtagen i sömnen

  1. Martin Grape skriver:

    Jag läste en del kommentarer till olika blogginlägg om det där och blir rent ut sagt mörkrädd över hur ofta försvar för killen bygger på ”det kan inte vara våldtäkt om de var tillsammans”. Förutom att hela det argumentet andas av tanken att en man automatiskt har rätt till en kvinnas kropp om de har någon typ av förhållande (den förmlidrande omständigheten ströks väl ur lagen 1978 om jag minns rätt), så är det knappast ett försvar eftersom det faktum att de var tillsammans gör det väldigt troligt att han bör ha känt till att hon ibland använde sig av sömntabletter och därför reagerat på hennes ”avslappning”.

    Gällande resten av ditt inlägg så får jag bara hålla med, får man inte en märkbar respons på det man gör så skall man kolla med sin partner hur hen upplever det, det är faktiskt inte svårare än så.

Kommentarsfältet är stängt.