Hej Vidarklinken!

Hoppas allt är bra med er! Själv mår jag inte helt bra just nu, då jag känner mig lite orolig över att kliniker vars behandlingsformer bygger på antroposofika grunder får drivas med skattemedel.  Jag vet inte, tror ni att lite homeopatiska läkemedel skulle kunna dämpa min oro? Jag har tidigare använt dessa mot uttorkning med god effekt.  Nä ursäkta, den var onödig, jag vet ju likaväl som någon annan att homeopatiska läkemedel bara är vatten, som en gång för många, många spädningar sedan innehäll en liten droppe av någon så kallad verksam substans. Hur som helst, jag läste er artikel på DN debatt, som kom som ett svar på en artikel av barnläkare Mats Reimer. Jag blev glad av att läsa att ni nu kritiskt tänker granska era råd kring mässling. Jag har dock några kommentarer och frågor.

Ni skriver att artikelförfattaren (dvs. Mats Reimer, min kommentar) kritiserar särskilt starkt uppgiften att vid mässling försöka sprida ut mässlingutslag över en större hudyta genom försiktig borstning. Det kallar han barnmisshandel, men är i själva verket en praxis inom den europeiska traditionella medicinen för att minska risken för komplikationer. Jag undrar, är verkligen den traditionella medicinen något föredöme? Har metoden med borstning någonsin utvärderats vetenskapligt? Om ja, vilka resultat fick man? Sedan är jag lite undrande över att ni verkar anse att det finns en motsättning mellan barnmisshandel å ena sidan och traditionell medicin å den andra. Kan inte en företeelse vara både och? Tex. läste jag häromdagen om ett kristet par som behandlat sin dotters böld på ögat med den traditionella behandlingsformen healing. De dömdes för misshandel. Om healing både kan vara en traditionell behandlingsform och barnmisshandel borde väl borstning av mässlingssjuka barn också kunna vara det?

Vidare skriver ni Men med massvaccineringen mot svininfluensan i färskt minne, med dess oförutsedda bieffekter och därpå ändrade rekommendationer, kan man förstå föräldrarnas oro för vaccination. Jag håller med om att man kan förstå föräldrars oro, jag förstår den själv. Men att förstå oro är något helt annat än att spä på den, eller ens säga att det finns något egentligt skäl för oro. I det här fallet är det stor skillnad på vaccinet mot svininfluensa, som i viss mån hastades fram och inte hann prövas särskilt länge och de vacciner som ingår i allmänna vaccinationsprogrammet och som har testats under lång tid och vars biverkningar man känner till mycket väl. Detta är något som oroliga föräldrar behöver få höra.

Ni skriver också att Den antroposofiska integrativa vården som Vidarkliniken bedriver baserar sig på forskning, utvärdering och omfattande klinisk erfarenhet. Det finns tusentals legitimerade vårdgivare vid stora antroposofiska sjukhus i Europa varav ett universitetssjukhus, samt på mindre sjukhus som Vidarkliniken. Men då undrar jag, varför är ni så dåliga på att visa källor? I artikeln skriver ni flera gånger att ”studier visar” men ni ger ingen hänvisning till vilka studier. Ni skriver också som svar på påståendet att [Vidarkliniken] har fel när vi säger att det inte finns långsiktiga jämförelser mellan risken för komplikationer av mässling respektive risken för biverkningar av vaccinet att [Vidarkliniken] tyvärr har vi rätt, men ni backar inte upp det med någon som helst källhänvisning. Vidare förstår jag inte riktigt vad mängden vårdgivare har med saken att göra? Det viktiga är väl ändå vilka resultat en behandlingsmetod får?

Ja lite frågor och kommentarer såhär på morgonkvisten!

Mvh
Christine
Fil. mag. i molekylärbilogi
Doktorand i cell -och molekylärbiologi

Det här inlägget postades i Vetenskap. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hej Vidarklinken!

  1. Uffe Johansson skriver:

    Helt underbart, tack Christine.

Kommentarsfältet är stängt.