Ett inlägg om adoption där Forskarfeministen blir lite lätt upprörd

Kommer ni ihåg inlägget om att Ja till Livets ordförande Gunilla Gomér vill ha fler adoptioner och färre aborter? Klart ni gör, min blogg slog ju rekord i antalet besökare i och med detta inlägg.

Hur som helst, ni kanske undrar vilka som ska adoptera alla dessa barn? Ja, inte homosexuella i alla fall. Gunilla Gomérs partikollega Tuve Skånberg har i dagarna gått ut på sin blogg och tagit avstånd från homosexuellas rätt till adoption. Inget nytt under solen i och för sig, Tuve Skånberg är känd som rätt extrem högerkristen (behöver jag säga mer än kreationism i skolorna och hädelselagstiftning?) och min kompis Johanna förde en viss debatt med honom på Fri abort-bloggen. Tycker mest att det är intressant hur en person från kd går ut och argumenterar för fler barn att adoptera och en partikollega veckan efter går ut och argumenterar för färre föräldrar som får adoptera.

Men det jag framförallt vill bemöta i inlägget är detta stycke:

San Francisco, Boston och Washington tillhör de områden i USA som är mest positiva till homosexuella. Ändå klagar nära hälften av de undersökta barnen till lesbiska mödrar över att de varit mobbade under sin uppväxt.

Kära Tuve Skånberg och alla ni andra: Jag säger detta som någon som blivit mobbad till och från under hela min skoltid. Jag säger detta som någon som periodvis har mått väldigt dåligt på grund av detta. GE FAN I ATT PÅ NÅGOT SÄTT SKYLLA MOBBNINGEN PÅ OFFRET! MOBBNING ÄR ALDRIG OFFRETS FEL OCH ALLTID, ALLTID, ALLTID MOBBARNAS! SLUTA FUNDERA ÖVER VILKA SOM BLIR MOBBADE OCH BÖRJA FUNDERA ÖVER VILKA SOM BLIR MOBBARE! Seriöst, varför är detta koncept så JÄVLA svårt att förstå? 

Jag har en stark känsla av att jag kommer att bli tvungen att återkomma till detta ämne. Dagen till ära inviger jag därför kategorin Ge fan i att skylla på offret. (Jag hade tänkt kalla kategorin Skyller du på offret är det ditt fel om jag slår ihjäl dig men man vill ju framstå som hyfsat resonabel och inte alltför militant. Host). Under tiden rekommenderar jag er alla att sluta fundera över vilka familjekonstellationer som ger mobbade barn och istället börjar fundera över vilka familjekonstellationer som fostrar mobbare. Ni är hjärtligt välkomna att berätta vad ni kommit fram till.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Feminism, Ge fan i att skylla på offret, Skit jag är trött på att höra och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ett inlägg om adoption där Forskarfeministen blir lite lätt upprörd

  1. Martin Grape skriver:

    Det enda jag egentligen har att säga i frågan är att du sammanfattade det så väl att jag inte har mycket att säga…

  2. Elin I. skriver:

    Tack. Det vore *verkligen* intressant om det skrevs mer om vilka som mobbar och vad som får dem att göra det, men av någon anledning tycks den dimensionen sällan finnas med i diskussioner av det här slaget.

  3. Übereil skriver:

    ”Skyller du på offret är det ditt fel om jag slår ihjäl dig”

    Brilliant…

Kommentarsfältet är stängt.