Nationaldagen

Idag är det Sveriges nationaldag. Jag borde väl antagligen skriva något intelligent här om det sugiga i idéen med nationalstaten och om hur jag hoppas att alla gränser till slut upplöses osv. osv. men det tänker jag inte göra. Det får bli en annan dag.

Jag tänker istället önska er alla en glad nationaldag (fast lite i efterskott) och hoppas att ni firade på det sätt ni fann lämpligt och att ni kunde njuta av det fina vädret. Själv satt jag på jobbet, och firade nationaldag genom att fantisera om ett Sverige där rassar av olika slag och av olika grad inte längre har lagt beslag på flagga, nationalsång och firande av nationaldag (när jag inte fantiserade om att få min artikel publicerad that is)! (Intressant nog verkar vägen dit vara kortare än vad man kan tro då de som verkar vara mest begeistrade över 6:e juni är personer med annan bakgrund än supersvensk sedan tre generationer tillbaka…)

Föresten, är det inte löjligt att ha nationaldagen 6:e juni? Alla vet ju att det är midsommarafton som är den RIKTIGA nationaldagen.

Också, läs Nima Devishs Newsmillartikel. Tack Patrik Lindenfors på Humanistbloggen för tipset!

 

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.