Julian Assange

När drevet gick som värst mot de kvinnor som har anmält Julian Assange för våldtäkt var det en sak som störde mig. Eller okej, det var massor som störde mig, men en sak satt speciellt och gnagde i mitt medvetande. Något som påpekades i tid och otid (och som garanterat kommer att påpekas i tid och otid när förhandlingarna återupptas) var nämligen att en av kvinnorna är radikalfeminist (översättning: hon är en rabiat manshatare), hon hade jobbat med jämlikhet (översättning: hon känner till alla lagar och regler och vet att uttnyttja dem till sin fördel) och hon hade dessutom publicerat en lista över hur man kan gå till väga för att utkräva laglig hämnd på sin blogg. I vissa fall så hade hon dessutom kopplingar till CIA. Alltså var det ju uppenbart att det rörde sig om en falskanmälan och kvinnorna fick ju verkligen skylla sig själva när deras namn, bilder och adressuppgifter spreds över nätet. Innan jag återgår till ämnet, dvs. det som irriterar mig som en sten i skon, måste jag för övrigt göra en avstickare och nämna några ord om den så kallade hämndlistan. Det hon publicerade var en svensk översättning av en lista från eHow to (hemsida med alla möjliga listor. Om du någonsin undrat hur du kan tex odla ekologiska blåbär hemma (autentiskt exempel!) så kan du snabbt få svaret där) som i väldigt grova ordalag beskrev vad man skulle tänka på när man ska hämnas på någon. Inga specifika tips gavs och punkt nummer ett var Det är nästan alltid bättre att förlåta än att hämnas. I folkmun förvandlades dock den listan  först till en lista över hur man ska hämnas specifikt på män sedan till en lista över hur man ska gå till väga när man falskanmäler män för våldtäkt (jag har säkert missat några mellansteg). Tack och lov har jag bara hört det sistnämnda sägas en gång IRL, och just den personen som sa det blev snabbt urtagen sin villfarelse och kommer efter mitt…vänliga påpekande (host) om att han blivit felinformerad inte säga det igen. Men han hade ju hört det någonstans ifrån. Djungeltelegrafen vet uppenbarligen inga gränser ibland.

Okej åter till ämnet. Hur som helst det som retar mig är följande: Ni vet alla de där råden om hur kvinnor ska bete sig för att undvika våldtäkt? Inte dricka alkohol, inte klä oss för utmanande (för utmanande kan vara allt från minikjol till något mer avslöjande än burka, lite beroende på), inte bete oss utmanande (bete sig utmanande kan betyda allt från att flirta för mycket på krogen till att visa sig ute utan burka till att visa sig ute överhuvudtaget, lite beroende på igen) inte gå hem själv, inte åka (svart-)taxi och för guds skull, inte följa med konstiga typer hem eller prata med konstiga typer överhuvudtaget (exakt vad som definierar en konstig typ är dock lite oklart). Och då tänker jag: Borde inte alla dessa regler också stämma in på hur män ska bete sig för att slippa bli falskanmälda för våldtäkt? Och i sådana fall: Är man så jävla korkad att man inte bara väljer att bo hemma hos utan dessutom ha sex med en person som, enligt utsago, är radikalfeminist som jobbat med jämlikhetsfrågor, som eventuellt har kopplingar till CIA  och som till råga på allt har publicerat en lista över hur man ska hämnas på män  får man inte skylla sig själv om man skulle bli falskanmäld för våldtäkt då? Jag menar, om nu kvinnor ska ta ansvar i tid och otid för skit som män utsätter oss för måste väl det omvända förhållandet också gälla? Och jag tänker att om jag vore man och var orolig för att bli falskanmäld för våldtäkt då vore ju det minsta jag kunde göra att hålla mig så långt borta som möjligt ifrån, och definitivt inte idka sexuellt umgänge, med en person som är känd som rabiatfeminist med hämndbegär och CIA-kopplinar (precis som jag idag undviker att gå hem ensam genom Humlegården mitt i natten.)? Att jag sedan inte skulle kunna vara 100% säker att aldrig bli falskanmäld i alla fall är ju en sak, men nog borde man kunna minimera risken rejält genom att undvika uttalat konstiga typer? Om det nu rör sig om en falskanmälan, borde vi inte diskutera på vilket sätt Julian Assange skulle ha agerat för att undvika denna situation precis som det alltid ska diskuteras hur våldtagna kvinnor skulle ha undvikit att bli våldtagna? Men av någon anledning har samma människor som brukar vara sugna på att diskutera hur kvinnor ska gå tillväga för att undvika våldtäkt inte lika stor lust att diskutera hur dum Julian Assange var när han tackade ja till sängplats hemma hos en CIA-älskande manshatare. (Sedan kan man ju också diskutera det geografiska läget. Jag menar, om man nu promt måste kopulera med sagda manshatare, man kanske har hört att feminister har bättre sex eller nåt och måste ta risken att prova, kanske man kan välja ett annat land än vad man själv anser vara Feminismens Saudiarabien.) Jaja, världen är konstig. Och med konstig menar jag patriarkal.

Annonser
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.