Den döde terroristen

Jag hade egentligen inte tänkt kommentera bin Ladins död här på bloggen, men av olika anledningar vill jag nu göra det i alla fall. Here goes, i den ordning tankarna dyker upp.

Jag är lättad över att bin Ladin är död. Jag ska inte säga att jag personligen är direkt glad, men jag fördömer inte på något sätt dom som är det, framför allt inte om denne någon förlorat en familjemedlem i 11 septemberattacken. bin Ladin hade rätt till en rättvis rättegång som alla andra människor. Från ett humant och etiskt människorättsperspektiv hade det varit bättre om han fångats levande och fått en rättegång. Jag är dock lättad över att vi slipper en sådan segdragen historia och att problemet är ur världen. Största skälet för mig att inte känna mig lättad över hans död är rädslan för hämndattacker. Jag kommer aldrig att komma med påståenden i stil med ~bin Ladin var faktiskt en människa också (that goes without saying) eller ~bla bla kärlek istället för hat (det handlar inte om hat, det handlar om att förhindra nya terrordåd). Jag kommer aldrig att påstå att människor som känner någon som dog 11 september och som firar på gatorna beter sig osmakligt. Glädjeyttringarna över bin Ladins död har här i Sverige inte gått för långt (om nu ingen ordnat fest på Sergels torg med fyrverkerier och skumpa till alla besökare medan jag vänt ryggen till).

Om (gud förbjude) det sker en ny terrorattack någonstans i västvärlden tänker jag för övrigt skriva som statusrad på fejjan det första jag gör ”In b4 kommentarer om ”varför du bryr dig om offren i detta terrordåd och inte döda palestinska småbarn el dylikt” ”. Om någon annan terrorledare blir mördad tänker jag skriva som statusrad på fejjan det första jag gör ”in b4 kommentarer om sympati för terroristen”.

Den här bloggposten och kommentarerna till den summerar för övrigt mina känslor väldigt bra. Läs den.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.